karlgrlundin

På den tiden var inte Jenny alls inåtvänd och bitter, tvärtom var hon utåtriktad, verbal med en rapp käft och ett vackert yttre.
Låt vara att det kunde ta sig lite udda uttryck ibland men hennes vackra leende, kompetenta arbetsinsats och sylvassa tunga tog henne snabbt till vaktchefsstolen på nöjesfältet. Här behövde hon inte sitta inne i mörkret och hänvisa besökare under solens sköna timmar utan kunde enkelt välja att vara ute i solen eller sitta inne med scheman om det skulle råka regna över stan.

Före detta karriärsteg värmde hon upp sin charm med att få besökande män att lämna över sina vunna chokladpriser likväl som barnen att lämnade över sina gossedjur vid hemgång. Ingen kunde motstå Jennys leende och vassa tunga vid utgången. Jag tror inte att hon någonsin behövde köpa hem några leksaker eller snacks under de åren.

Var man som blev tilltalad av Jenny, och inte kastades ut, tycktes tillskriva sig själv enorm tillit och ansåg sig snabbt vara den mest utvalde mannen på jorden.

Under det sista året på nöjesfältet hade Jenny och jag nog lyckats att få ihop ett gäng vakter som var både sammansvetsade, duktiga och som hade humor. Vi lyckades ta jakten på bråkande och guldkortsfifflande ungdomar till nya höjder och det hände att guldkort beslagtogs mindre än en timme efter inköp.

Som en del av detta projekt hade jag och Jenny naturligt fallit in i rollerna "god och elak polis". Så fort någon eller några gripits var Jenny där och sträckte upp dem. Med sin välsmorda käft fick hon nästan alla både att erkänna sina synder och be om ursäkt för att de stört vakterna. Men i de fall där även hon gick bet kallade hon in mig medan hon mumlande lät de gripna veta att " Shit, nu kommer Kalle och han var mitt i lunchen. Ja jag tänker i alla fall inte stanna här och se på nu. Jag sa ju att ni inte skulle bråka."
I kombination med mina raska, bestämda steg mot platsen räckte ofta det, särskilt om jag skvätte ut lite varmt kaffe på mig själv från min medburna kopp och svärande skakade av dessa droppar.

Förutom dessa arbetsrelaterade rutiner såg vi till att ha roligt, mycket roligt, på och efter jobb. Många är de dråpliga episoder och humorfyllda dagar som passerade de vackra somrarna. Ingen gick fri från sin del och bara tanken på dessa anekdoter får mig att spontant skratta när man numera har alldeles för seriösa jobb att utföra.

Naturligtvis gick inte Jenny ihop med min dåvarande fru och det var nog ömsesidigt. Givetvis blev även det föremål för en humoristisk tolkning när ett dussin av oss vakter en sen kväll på Gröne Jägaren fått lite för mycket att dricka. Jenny kom på den strålande idén att min något svartsjuka partner nog skulle ha förståelse för om jag kom hem med hennes guldkedja i stället för min förlovningsring. Det lät ju som en god idé, tyckte jag och bytet ägde rum och affären förseglades med ännu en öl.

Inte helt oväntat får man som alltid ett lite annorlunda perspektiv på saker dagen efter och det lilla stuntet slog inte så väl ut hos frugan trots allt. Men, vad så, bara veckor senare var allt normalt igen.

När man väljer att köpa hus på skärtorsdagen så känns det som att man har gjort sitt för påsken.

I det läget känns det bra att ta med fru och hund på social träning runt östkusten. Det är i och för sig inte så lätt eftersom Mia tycker att lamporna på bilen inte behöver stängas av för så kort tid som ett dygn. Jag antar att hon vill lysa upp tillvaron för skogens djur eftersom bilen ju faktiskt piper om man försöker lämna den utan att slå av ljusen.

Men vad gör väl det, Smulan bekymrar sig inte nämnvärt över att behöva åka cab i mammas knä och Gusten lyckades ju så småningom krypa in i backluckan och öppna dörrarna på den andra bilen och därmed komma iväg till påskjobb.

Med Mia och hund i bilen kändes det som en bra idé att våldgästa någon. Eftersom vi inte hade någon alkohol att ta med gjorde jag som man brukar göra på ön på landet, satte mig utanför kiosken och väntade på att få hjälp. Tio minuter och en flaska gin senare var det dags att väcka vännerna i Eskilstuna.
Under resan kunde jag snabbt konstatera att bilen faktiskt går lika fort i år som i fjol. Dessutom kunde jag nu addera en positiv bieffekt då det visar sig att man inte kan höra vad frun säger under nercabad färd på motorväg.

Under ett kort stopp skickade jag in Mia i en butik för att köpa smör, tonic och potatis. Efter bara några minuter kom hon tillbaka med två paket smör och en Russchian. Hade jag vetat det då hade hon sluppit gå en extra runda under kvällen och barnen hade kunnat få mat i normal tid.

Efter att barnen och Smulan lekt sönder varandra och däckat för natten fick vi till slut vår middag, marinerad lammstek, råstekt potatis och rosmarinsås. Tyvärr uppskattades inte Magnus och min ambition att underhålla med visor till en början. Det löste sig förstås som vanligt med lite sprit.

Eftersom jag vet att påsken faktiskt, liksom julen, kan vara en obehaglig tid för många människor som inte har det så bra känner jag att jag behöver dela med mig av mina alternativa ideér om påskfirande.

Det gäller att ta bort alla krav, förväntningar och måsten. Det gör du enklast genom att ta bort barnen som redan i skolan lär sig att det ska målas ägg och sättas upp påskris. Det bästa är, om de är vuxna, att skicka en slant till påsköl och höras efter helgen. Är de mindre är det bra om du är skild från mamman/pappan så att du kan planera in att det är "deras helg".

För att sedan komma undan är det bästa om du är egen företagare eller på annat sätt kan styra ditt arbetsliv. Se till att anställa vikarier som kan slita under helgen.
Ordna sedan så att du har tillgång till ett avskilt ställe, gärna vid vattnet, och en partner som inte är för slitsam.

Matinköpen gör du med fördel hos en bättre kötthandlare. Du har redan slutat bry dig om traditioner så gå på fint nötkött eller lamm. Säkra upp med kryddkorvar och kanske lite skaldjur.
Skit i ägg! De finns året runt.
Färskpotatisen har ju inte kommit än så du får nöja dig med bakpotatis.
Se också till att fylla på med öl, vin och whisky. Tänk på att helgen är lång!
 
Ta en sportbil, tvåsäters, så att du är säker på att bara få med kärleken, och kör ut till avskildheten.

Sätt dig på verandan med en öl i handen och titta ut över havet. När andan faller på är det dax för grillning. Se till att inte servera något nötkött well done, det är bara uppfunnet för Difare och felbyggda. Potatisen får ligga i glöden med folie en god timme och den förtär du sedan med eget smör. Gör det med lite chili, vitlök, salt och vitlök. Ev även färsk persilja. Se till att inte snåla, det är gott.

Om du ändå får tråkigt kan du ju fördriva tiden med att köpa ett hus eller så...

Sedan min kärlek Mia har börjat läsa mina bloggar i stället för att bara titta på bilderna har jag legat lågt ett tag. Nu tycks jag vara förlåten och prövar igen.

Efter snart två veckor med nya vitaminpillret Smulan, snart 10 veckor har familjen haft en ganska omvälvande tillvaro, inte minst katterna som finner situationen aningen olustig. Smulan har jobbat hårt på att vinna allas uppmärksamhet, dygnet runt. Sättet att uppnå det har varierat kraftigt. Allt ifrån att stirra med stora hundögon till att gå lös på sladdar, kattmat och skor.

Nu har familjen ändå funnit en kompromiss för att överleva detta valpstadie och hundvakten, som inte är mellan tre och fem, utan dygnet runt delas av Mia och mig. I korthet innebär det att jag har Smulan på natten och på dagen under jobb. Mia tar sig av henne mellan 18 och 19.

Katterna har också av säkerhetsskäl flyttat upp sin mat på bordet och får numera äta ifred, och har därmed också mat att äta.

Det kalla kriget mellan Smulan och katten Fiona som har utspelat sig sedan hunden dök upp har numer intagit en mer neutral respekt. Fiona har slutat att reta hunden, men stirrar ännu oförstående på den när hon spelar ut sitt valpkort och studsar runt i huset på alla fyra med en sladd i munnen och kattmat i blicken.
 
Numera delar de båda djuren broderligt på pappas knä i fåtöljen enligt devisen "först till kvarn" utom i morse när båda satt med mig samtidigt.

Annars artar sig Smulan bra, hon orkar gå allt längre promenader och drar inte i kopplet, hon klarar att vara ensam i bilen en timme utan att gny, klarar off road agility utmärkt och är i stort sätt rumsren. Vi oroar oss bara för hennes drag av missbruk. Varje gång jag tar av mig mina svettiga kängor väntar hon förväntasfullt. När de står på golvet kör hon ner hela huvudet i ena skon och drar ett djupt andetag innan hon kastar sig bakåt, synbart berusad.

- Just det, ja. Kommer en ny klubb imorgon sade Blå släpigt. Nu ska jag hem och peaca min lever lite.
Martin och jag tittade på vår chef, den enda man jag någonsin träffat som haft en toffs på huvudet. Det svarta, långa stripiga håret var uppsatt uppåt, som på ett troll. Nu matchade i och för sig det fårskinnsvästen, de blå tightsen och alla piercingarna. Västen såg för övrigt ut som om den var stulen från sadeln på en sextiotalsmoped.
-Vad är det för klubb? undrade min kollega. Visserligen var vi vana vid att Blå hyrde ut sina lokaler, som råkade vara gamla offentliga toaletter på Odenplan i Stockholm, till ganska udda brukare.
Som fasta ordningsvakter på Blå's klubb jobbade vi omväxlande med lajvare, somalier och rockers.  Det gav i och för sig en ganska bred erfarenhet och den ena kvällen var aldrig lik den andra.

-Det är Bino som hade "Extrakt" på Kungsholmen, som kommer att köra en S/M klubb, sade Blå likgiltigt. Hon kommer nog förbi ikväll, tillade han och gled ut i Stockholmsnatten.

Martin och jag tittade menande på varandra och ryckte på axlarna. 

När Bino, en kvinna i trettiorsåldern med en väl tilltagen vidsynthet och acceptans, så körde i gång sin klubb hade hon först sökt övertala oss förträffligheten med att ordningsvakter jobbar bäst i grodmansdräkter. Nu hade Martin och jag lite delade meningar om just den biten så det slutade med en kompromiss, kostym. Härmed tyckte dock Bino att vi inte riktigt lanserade hennes klubb på rätt sätt och ställde sig därför med oss i dörren för att bokstavligt talat piska in gäster.

Kvinnan var ganska lång, i extremt högklackat, kort kjol och ett par simglasögon på huvudet. Som accessoar bar hon en lång piska. Principen var att de som ville in antingen skulle vara klädda på ett udda sätt, eller inte alls. Det gick alltså att "droppa in" om man var villig att ta av sig på underdelen av kroppen. Tunnelbanevakterna mitt emot fick komma in, då deras uniform ansågs tillräckligt udda.

Att se insidan av kvällens klubb var något jag bara prövade en enda gång. Jag hann se att ett stort trä "X" var placerat mitt i lokalen och att det inte var oanvänt, innan jag lät Martin sköta den inre bevakningen.

Men säg det som varar för evigt, premiärkvällen tog slut och vi höll som bäst på att tömma klubben då en liten man med långt lockigt hår slank in i lokalen. Jag suckade och gav mig efter honom för att fösa ut honom. När jag hann i fatt killen satt han hos Bino och lät sig villigt kopplas i sitt halsband. För givetvis håller sig alla kvinnor i Binos klass med slavar till olika uppgifter. Den här killen kom när festen var slut för att städa åt master.

Efter bara två dagar har Smulan lärt sig ett ord som stora kärleken fortfarande inte är helt säker på, nämligen; nej. Å andra sidan kan inte Smulan ordet ligg, vilket älsklingen falktiskt verkar förstå någorlunda.

Den lilla rottisen Smulan hämtades under ordnade former utan någon dramatik under lördagen och transporterades med bil och färja till sitt nya hem utan uppenbara problem och utan så mycket som ett gnäll. Hon såg snarast exalterad ut vid anblicken av skogstomten.
Mindre exalterad blev inte helt oväntat katten Fiona som sin vana trogen mötte vid dörren för att få sina sedvanliga kramar och mutmat. En blick på hunden och sedan ett ont öga på husse som tycktes ifrågasätta dennes psykiska hälsa drog han bort till polaren Shreck för att skvallra. Tydligen var denne tveksam för vid nästa tillfälle som Mia skulle ut satt båda katterna på verandan och stirrade på dörren. Härmed fick Fiona bekräftat för sin vän att dårarna faktiskt hade släpat hem en hund!

Eftersom Fiona inte är den som är den gick det knappt ett halvt dygn innan hon åter satt på tronen och regerade sitt rike. Mycket kanske tack vare att hundar inte får vara i sängen och inte kan hoppa upp på andra möbler.
Ett bra sätt att visa sin status verkar vara att promenera fram och tillbaka på sängen och visa hunden hur skönt det är i sängen eller som alternativ att sitt vid köksbordet och glufsa bacon.
 
Några smärre försiktighetsmått har han dock vidtagit, för säkerhets skull. Vid inpassering i kattluckan öppnar Fiona försiktigt luckan med höger tass, sticker in huvudet och ser sig försiktigt om för att konstatera att kusten är klar (lite Tom och Jerry känsla faktiskt) innan han vigt skuttar in och sänker luckan försiktigt med hjälp av svansen, rundar hundsängen och hoppar upp i favoritfåtöjen.