karlgrlundin

Sedan min kärlek Mia har börjat läsa mina bloggar i stället för att bara titta på bilderna har jag legat lågt ett tag. Nu tycks jag vara förlåten och prövar igen.

Efter snart två veckor med nya vitaminpillret Smulan, snart 10 veckor har familjen haft en ganska omvälvande tillvaro, inte minst katterna som finner situationen aningen olustig. Smulan har jobbat hårt på att vinna allas uppmärksamhet, dygnet runt. Sättet att uppnå det har varierat kraftigt. Allt ifrån att stirra med stora hundögon till att gå lös på sladdar, kattmat och skor.

Nu har familjen ändå funnit en kompromiss för att överleva detta valpstadie och hundvakten, som inte är mellan tre och fem, utan dygnet runt delas av Mia och mig. I korthet innebär det att jag har Smulan på natten och på dagen under jobb. Mia tar sig av henne mellan 18 och 19.

Katterna har också av säkerhetsskäl flyttat upp sin mat på bordet och får numera äta ifred, och har därmed också mat att äta.

Det kalla kriget mellan Smulan och katten Fiona som har utspelat sig sedan hunden dök upp har numer intagit en mer neutral respekt. Fiona har slutat att reta hunden, men stirrar ännu oförstående på den när hon spelar ut sitt valpkort och studsar runt i huset på alla fyra med en sladd i munnen och kattmat i blicken.
 
Numera delar de båda djuren broderligt på pappas knä i fåtöljen enligt devisen "först till kvarn" utom i morse när båda satt med mig samtidigt.

Annars artar sig Smulan bra, hon orkar gå allt längre promenader och drar inte i kopplet, hon klarar att vara ensam i bilen en timme utan att gny, klarar off road agility utmärkt och är i stort sätt rumsren. Vi oroar oss bara för hennes drag av missbruk. Varje gång jag tar av mig mina svettiga kängor väntar hon förväntasfullt. När de står på golvet kör hon ner hela huvudet i ena skon och drar ett djupt andetag innan hon kastar sig bakåt, synbart berusad.