Bättre väl hängd än gift
I samma ögonblick som jag vid altaret sade ja till min första fru insåg jag plötsligt vidden av mitt fruktansvärda misstag. Trots att jag var aningen berusad kände jag hur det svindlade för mig när den insikten träffade mig som en rak höger.
Det var inte det att det direkt hade saknats tecken och varningssignaler på vägen dit. Mina nära vänner hade heller inte precis slagits om att få axla rollen som bestman, snarare hade de schangtilt och ödmjukt föreslagit varandra.
Det faktum att de dessutom förärade oss med bröllopsgåvor som whisky och cognac, väl medvetna om att det bara var jag som gillade dessa drycker, visade på ett ganska tydligt sätt att de inte var helt nöjda med mitt val av hustru.
Men, även tidigare än så kunde den som valt att ha ögon och öron öppna möjligen kunnat börja ana oråd. Ett undangömt berg av obetalda räkningar är ju t.ex inget exemplariskt leverne men det var ju å andra sidan, till hennes försvar, inget min blivande fru hade tänkt att berätta före bröllopet.
Det fanns gott om andra, så här i efterhand, ganska tydliga tecken på att allt inte var helt hundra mellan oss.
Jag är t.ex. inte direkt känd för min hip hop stil med bling bling och pimpade bilar, faktum är att jag näst intill aldrig ens bär smycken. Därför var det en aning förvirrande när min blivande fru gav mig ett tjockt guldhalsband i gåva. Eftersom detta också visade sig vara i plast borde jag kanske funderat en gång till om det verkligen var kvinnan i mitt liv som stod framför mig.
Min kära hustrus behov för att befinna sig i centrum och sätt att pimpa verkligheten var ibland svår att kombinera med vänner och jobb. Som tunnelbaneförare hann hon nog att köra över ett halvt dussin personer innan jag började ana att hon tog i lite. Det gav ju henne och andra sidan alibi att vara hemma sjuk lite oftare.
Kort sagt var vi kanske inte det mest naturliga paret på banan och när jag nu stod vid altaret föll alltså poletten ner. Det är ju alltid bra att den gör det även om det kunde ha blivit både lättare och billigare att gå skilda vägar innan man gifte sig än dagen därpå.
Nu ska det med en gång sägas att vi försökte, det gjorde vi verkligen. Men två månader efter denna fest, som enligt vänner och bekanta var den stora behållningen av vårt förhållande, skickades till slut min första ansökan om skilsmässa in till tinget.
Eftersom min hustru inte var vare sig enig, positiv eller särskilt glad åt detta tog jag min katt under armen och styrde min Ford Capri mot Oslo.
Efter ett kortare avbrott för motorstopp, bärgning och verkstad i Grums kom det att bli en fem år lång exil.
Kommentarer
Trackback
