Jättesjuk
Eftersom min älskade Mia inte bara är kvinna utan också fyrbarnsmor lever hon givetvis i vanföreställningen att det är värre för kvinnor att föda barn än det är för en man att vara riktigt sjuk.Det i sig är inget nytt, miljontals kvinnor över hela världen har länge hävdat att så är fallet och förvandlat det till en sanning som de dessutom använder mot oss som om det vore roligt.
Hur de införskaffat denna kunskap är däremot omöjligt att svara på eftersom de aldrig har varit i vår situation och lämnar oss ensamma så fort vi får hosta (Vilket aldrig våra mödrar gjorde!).
Vi män däremot är ju nästan alltid med när våra kvinnor föder barn och kan därmed givetvis på ett bättre sätt känna av hur det skulle vara att föda barn.
Eftersom nu alla kvinnor har passerat förbi jämlikheten och gjort detta till en omvänd könsfråga framstår vi män numera som små barn när vi är sjuka. Inget kan ju vara mer fel. Förkylningar på män är allvarliga saker. En manlig förkylning slår hårt mot både immunförsvar, handlingskraft och psyke. Det kan också vara ett tecken på allehanda underliggande, allvarliga sjukdomar så som cancer, hjärtproblem och krupp.
Jag vill tydligt klargöra att jag för egen del varken är rädd för blod eller benbrott. Alla symtom som jag vet vad det är för något är obetydliga och kan behandlas. Det är värre med förkylningar som alltså är en dold fiende.
Som bevis framlägger jag här att jag gått i veckor med bruten hand, tagit hand om allehanda skador i mitt yrke och utan tvekan tar emot sprutor.
Däremot har jag dessvärre ett drag åt hypokondri vilket gör att jag, liksom min pappa också alltid sa, helst ställer min egen diagnos och håller mig undan sjukhus.
Man vet ju aldrig vad läkare kan hitta bara av att titta på en. Ibland kan min påtänkta sjukdomsbild gå för långt, dock. Som den gången jag uppsökte läkare för min cancer i magen. Nu var det inte det, det var mina revben men det var i alla fall skönt att få det utrett efter en månads ångest.
Alltså kan vi konstatera att förkylningar kan vara farliga grejor för män och man kunde bara ha önskat att de närmast anhöriga, (läs fru, flickvän, sambo) kunde vara lite mer ödmjuka inför detta och faktiskt underlätta vårt tillfrisknande. Det finns allehanda enkla och bra sätt att göra det på. En kopp te, lite ömhet, en gnutta förståelse. Kanske till och med lite närhet och en whisky.
Men nej, Mia väljer i samma stund som hon ser mig gå in i förkylningens hemska mörker att snarast bege sig till andra sidan Sverige. Nu vet jag ju att hon har gått på den här allmänna nidbilden/felaktiga informationen och faktiskt tror att jag kommer att bli bättre utan hjälp och stöd så jag kan inte riktigt hålla det emot henne som person och käraste men jag kan höja en röst för oss män. Vi har lidit länge nog!
Idealsamhället.
Kommentarer
Trackback
