Kocksgatan 1985
I och för sig var jag väl medveten om att min ingifta släkting kanske inte riktigt var som de andra i familjen. Jag tror faktiskt inte att det är någon annan som vare sig har vapenvägrat, suttit inne eller varit för legalisering av droger i min småborgerliga familj.
Det hindrade mig naturligtvis inte från att göra min prao på dennes företag. För egen företagare var han även om de stora resultaten ofta uteblir när man vill främja kulturen, göra rocken tillgänglig för alla och finner det oskäligt att debitera vanligt folk mer än självkostnadspris.
Just det konceptet, med självkostnadspris, hade han bara något år tidigare använt sig av i samband med att han, på tvärs med de stora konsertarrangörerna, sökte ordna en egen gigantisk konsert, "Rockcirkus för fred". På något sätt gick det fel och det hela slutade med konkurser och på löpet i kvällspressen där han förärades bylinen "vilken cirkus"och sig själv i helbild.
Även om det var slitsamt för min familj var det nog än värre för hans frikyrkliga, folkpartistiska föräldrar.
Nu hade han dock hämtat sig och tillsammans med några andra bekanta öppnat en butik på söder. Nu var syftet att sponsra rockband som ingen annan ville hjälpa och medlet var att hyra ut teknik till medelstora och små konserter.
Gänget på Kocksgatan bestod till stora delar av rätt udda fåglar som på något sätt övervintrat hippie rörelsen och fört med sig dess ideal in i 1980 talet.
Jag steg in på kontoret en vårdag, utklädd enligt Muf:s manual 1A för ungmoderat, vilket jag också var, komplett iförd skjorta slips, trenchcoat och med den obligatoriska attacheväskan som accessoar. Mitt snaggade hår kontrasterade Janne och Pelles långa lockiga hårsvall och visade tydligt de två världar som nu möttes. Jag började känna en gnagande känsla av oro.
Syndikalisten och yrkesdemonstranten Pelle såg jag inte mycket av under min tid på Kocksgatan men Janne, som var företagets administrativa geni satte mig snabbt in i arbetet.
Ganska omgående stod det klart att jag skulle sitta med Janne på "kontoret", dvs den plats där det fanns ett skrivbord och en bokhylla.
-Vad ska jag göra då? undrade jag uppriktigt nyfiket även om jag inte var helt säker på att jag faktiskt ville veta.
- Går inte du ekonomisk linje? undrade han.
- Jo, det stämmer ju.
Janne gned sig i skäggstubben och andades ut en ånga blandad av gräs och sprit. Så sken han upp och satte ord på sin briljanta idé.
- Då skulle ju du kunna ta hand om bokföringen!
-Jaha, jo jag kan ju försöka..började jag inte så lite tveksamt.
Jag hann inte börja protestera förrän Janne hade pekat ut var redovisningsböckerna fanns och sedan glatt lämnat mig ensam.
Jag var nu inte den vassaste revisorn, jag blev ju trots allt ordningsvakt i stället, men det tog mig inte många timmar att inse att allt inte stod rätt till med deras bokföring. Faktiskt stod det inte till alls, för visserligen fanns det kassaböcker, men dom var fortfarande inplastade och visst fanns det kvitton men det var mestadels från systembolaget. Det kändes ju inte helt bra, med tanke på att verksamheten ändå hade bedrivits något år redan.
När jag konstaterat att det var ett tag sedan någon hade betalat in momsen till skatteverket fann jag mig nödgad att påtala det för Janne.
- Åh, fan, säger du det!
Han ringde genast till skattemyndigheten och lyckades genom en blandning av underkastelse, övertalning och ödmjukhet att få till ett uppskov, varpå han åter lämnade lokalen för en tur till parken.
Min frustration ökade vartefter dagarna gick i denna för mig udda miljö. Bland dessa långhåriga, ständigt något påtända rockälskare fanns det dock ett undantag. Han hette Johan och var välfriserad! Liksom mig bar han också trenchcoat och vad viktigare var, han hade en attacheväska.
Jag tackade min lyckliga stjärna att det fanns någon i denna cirkus som framstod som normal och tydde mig snabbt till honom.
Det var när han satt med mig på "kontoret" och öppnade sin attacheväska som mina sista illutioner om en normal prao slogs i spillror. I stället för att ta fram en miniräknare och ett block för att hjälpa mig tog han fram väskans enda innehåll, en enorm haschpipa.
Kommentarer
Trackback
