Liket lever
Att man som egen småföretagare har svårt att finna tid till egen sjukdom är ju inget nytt. Jag hade precis hasat mig upp till sittande läge i fåtöljen - som varit min säng, vän och enda plats de senaste dygnen - och lyckats få min stora kärlek att inse att hon nog bara mår bra av lite extra jobb när samtalet kom.
Fem minuter senare var mina fritidsproblem för söndagskvällen återigen utraderade. Försiktigt lyfte jag bort katten, som för tillfället spelade boaorm, och hävde mig upp ur fåtöljen. Huvudet slog genast in i någon form av järnställning och torrhostan tog fart, vilket genast rev upp såren i halsen. Men jag var på benen, även om de skakade.
Jag såg mig yrvaket omkring och noterade högen av mysbyxor, t-shirts och lakan vid sängen som jag, vartefter febertopparnas svettningar avtagit, hade bytt ut. En blick på kattmatsskålarna berättade för mig att inte heller de hade haft vett att ordna mat åt sig under helgen.
Efter att ha svept både alvedon och ipren med den sista droppen juice fattade jag dödsföraktande tandborsten för första gången på 48 timmar men redan vid de första varliga dragen fick de samma effekt som två fingrar i halsen. Inget ont som inte har något gott med sig, sommaren är ju i antågande och man vill ju va slimmad.
Ett samtal till stora kärleken bekräftade min fruktan att hon hade dåliga marginaler på sin väg från Varberg och jag hade nu två kunder att ta hand om samtidigt.
Nu får man ju förstå henne. Här har jag bara legat i en stol hela helgen och knaprat tabletter, sniffat örtte och pimplat hostmedicin. Mia däremot har haft fullt upp med ridning, dricka vin och vara ute med vänner så hon bör ju få lite längre startsträcka så klart.
Jag uppbådade mina gömda krafter och tog mig de knappa tio milen till jobb emedan jag löste ditt och datt per telefon. Lite avbrutet blev det ju förstås sedan någon säljare lovat att Tele 2 är bättre teleoperatör än alla andra. Men det är klart, varför ska man ordna full täckning i och omkring Stockholm? Där bor det ju bara någon dryg miljon användare.
Efter bara fem timmar hade jag lyckats lösa bort mig själv från jobbet och kände att jag nu kunde återvända till den kära gamla fåtöljen. Ett litet kort samtal till blivande frun bara, där jag varnade för hur det såg ut hemma efter min feberkoma. Jag fick ett kärleksfullt svar.
- Va? Har du inte städat?
Kommentarer
Postat av: Ask
Vadå.. du kunde väl ringt in någon som städade också?!
Trackback
