Obetrodd hantverkare
-Varför har du en skruvmejsel i bilen? undrar Mia uppriktigt oroligt när jaq fiskade upp just en sådan från handskfacket och nöjt började peta upp plasten runt min nya mobilladdare.
-I ditt fall är det ett brott mot vapenlagen, fortsatte hon.
Det hade inte tagit Mia lång tid att inse det faktum att hon inte var ihop med byggare Bob. Kanske att incidenten när jag skulle till och laga tv;n när det visade sig att dekodern var avstängd kan ha påverkat hennes syn på mig som hemmafixare.
Min familjs anlag och intresse för teknik och händighet kan nog beskrivas som uselt respektive labert, på sin höjd. Mitt liv är kantat av misslyckade och ännu mer misslyckade försök att laga saker. Som bevis anför jag mitt val av syslöjd i stället för träslöjd i skolan, alla kvitton på verkstadsbytta bildäck och, inte minst, mina knubbiga kontorsfingrar utan valkar.
Jag är osäker på hur många gånger som jag har stått vid vägrenen i regnet och huttrande förbannat den på något sätt trasiga bilen vid min sida. Jag vet bara att det har hänt ett antal gånger med ett antal bilar inom ett geografiskt katastrofalt stort område i Europa. Meriter som Tyskland, Oslo, Lillehammer och Grums hör till topplistan och vart och ett av dessa tillfällen innehåller en lång story i sig som fortfarande fuktar mina ögon av äkta panikkänslor när de dyker upp i huvudet.
Nu är det ju tyvärr inte bara bilar som kan gå sönder, om ni undrar. Faktum är att det har smugit sig in tekniska små produkter i snart sagt allt som finns. Och teknik är inte min starka sida som sagt. Det kan ju göra livet besvärligt i allt från badrum till arbetsplatser. Jag är nog en av de få människor som kan bevisa att jag genom att byta en glödlampa lyckats släcka en hel flygelbyggnad. Lyckligtvis finns det fackfolk som kan ordna sådana saker.
Att lära sig att använda och förstå en fjärrkontroll är för mig som att ta en snabbkurs i ryska. Obegripligt svårt, man lär sig bara det viktiga -lite osammanhängande och glömmer det snart.
Dessa gener, eller brist på gener, har jag min far att tacka för. Redan på 70 talet roade han sina vänner bara genom att kalla sig " ingeniör Lundin ". Han är den enda människa jag känner till som lyckats montera ett trekantigt notställ till sin son.
Vis av all denna erfarenhet har jag valt att köpa mig ur problemen, dyrt men praktiskt. Sedan ett tag tillbaka har jag ju också fått assistans med detta av min vackra fina Mia. Jag är hjärnan och hon musklerna.
Kommentarer
Trackback
