karlgrlundin

Efter att min kärlek under loppet av några skälvande timmar konfronterat båda sina stora fobier och rädslor, skällande stora hundar och exfruar, tyckte jag att det var dags att ta ett steg vidare i förändrings- och upplärningsarbetet med henne. Det var följdaktligen dax att introducera Aikido i praktiken i hennes liv. Inte minst efter hennes dotters Jen's fråga om mamma fått dubbelhaka på nacken.


Aningen tvekande, men med Nicoles och mina glada tillrop och vår positiva hållning (låt vara att en och annan vit lögn levererades med gott syfte) fick vi in henne på mattan i dojon.

Det var givetvis en stor dag, inte bara för mig och dottern, utan även för de andra barnen. De gillar alltid när en vilsen vuxen kommer på deras träning eftersom det visar hur duktiga de själva faktiskt är.
För ja, som den omtänksamma mannen jag är, lät jag naturligtvis min kärlek få börja lugnt. I barngruppen är dom mellan sex och elva år så jag var övertygad om att min westernridande, lassokastande cowgirl med ordningsvaktsbricka skulle klara sig någorlunda bra i den miljön.

Trots dessa försiktighetsåtgärder förstår jag nu att det inte är naturligt för alla att bli kastade i mattan, även om där är mjukt och om det är barn som gör det. Därför har jag lovat min kära att vi ska träna hemma så att hon får chansen att lära sig det. Visserligen visade hon då en min som kändes som ett mellanting mellan fruktan, hat och irritation. Men jag kan ju bara ha uppfattat det fel, förstås. Hon är säkert väldigt glad för att hon får ta del i mitt liv och samtidigt få motion.

Efter barnträningen lät jag henne nosa lite på vuxenträningen ett tag. Hon såg i och för sig inte gladare ut då, utan väste bara i mitt öra att det "står en häst sadlad i Varberg till dig". Nåja det är långt till helgen och hästen kan ju bli sjuk eller så.

På onsdag är det dax igen, och då blir det vuxengruppen direkt. Tills dess tror jag nog att hn också har lärt sig att köra åt rätt håll efter träningen, mot Stockholm, i stället för Södertälje. På det sättet får hon inte så bråttom till jobbet.