karlgrlundin

Att gifta om sig i gott vuxen ålder innebär, som alla vet, att man i 11 fall av 10 belönas med bonusbarn. Det rör sig givetvis om varierande antal, i olika åldrar och med varierande förhållande till exkärlekar. I enstaka fall kan man kastas tillbaka till blöjbytaråldern och återigen genomleva snoriga näsor, samtal med dagispersonal och vattkoppor samtidigt som man stångar huvudet blodigt för att tillfredställa barnets biologiska föräldrar.

Om man, som jag, har tur och belönas med en vacker fru med vuxna barn blir livet givetvis lättare. Nu rör det sig ju förvisso om fyra stycken i mitt fall, men det borgar också för att modern, tillika kärleken, faktiskt är färdig med barnafödandet.

Som egen företagare ser jag istället min chans att få lite stabil arbetskraft knuten till företaget och har i skrivande stund lyckats få upp den yngste dottern (en av två i en tvillingsduo) från Varberg till huvudstaden.

Det visar sig dock att Jennifer Ljungblad, alias "trollungen", alias "guldklimpen", alias "snorisen" (beroende på dagsform och situation) är allt annat en enkel match. Fast att hon saknar sin andra hälft, Jessica, (vilket kanske är tur för mig som annars skulle vara helt bortkollrad) har hon på kort tid lyckats vända upp och ner på min annars så lugna tillvarao. Eftersom hon är slängd i käften samtidigt som hon besitter kompetensen att smöra på ett snyggt sett levereras det "oneliners" i hemmet som skulle göra eliten inom standup både generade och avundsjuka. Ibland sött naiva, ibland vassa som knivseggen.

Allt som inte är "korrekt" uppförande, lyckas hon på något sätt härleda till att "mamma säger" och därmed lägga över ansvaret på uppväxten. Så t.ex. har mamma i ett svagt ögonbick tydligen sagt att en vit lögn är ok, vilket hon än idag får lida för. Den unga damen säger något vasst eller "blont" i snart sagt varje utandning.

Det allvarligaste är kanske ändå på vilket sätt som hon har tagit över företag och familj utan att jag hinner förstå. I vintras köpte vi en Pajero med fyrhjulsdrift som jag inte har sett sedan dess. Visst fick vi en annan bil att låna men den står sedan månader trasig och ensam. När hon nu har varit i Stockholm bara tre veckor har mina kunder börjat ringa direkt till henne i stället för att ta omvägen via mig, hon lägger sitt arbetschema själv, min hund springer förbi mig och kastar sig i hennes famn och på något underligt sätt har min MB SLK 350 förvandlats till hennes firmabil.