Brott och straff
En viss oro smög sig in i mitt medvetande när jag häromdagen var på väg till jobbet. Jag var ytterst nära att krocka och eftersom jag inte var berusad visste jag att straffet skulle ha blivit hårdare om jag varit ansvarig.
Det är ju naturligtvis helt logiskt får man anta. Om man både är berusad bakom ratten och råkar skada eller döda någon måste det ju vara förmildrande och leda till lägre straff än om man bara kör vårdslöst. Det är ju lika logiskt som att en polis som döms för våldtäkt mot barn och sexköp med narkotika som betalningsmedel ska få ett helt år i kurran! Fruktansvärt.
Rättvisan är blind heter det och det stämmer ju till dels, för den är snarare skelögd. Möjligen kan man konstatera att rättvisan har olika ansikten beroende på land, kommun, tillfälle och person. Givetvis är det betydligt lättare att väcka åtal i små, säkra fall där åklagare kan räkna med positiv statistik både i antal handlagda ärenden och i antal vunna mål. Dessutom slipper man hot om våld och därmed oro, rädsla och ångest. Samma rädsla och ångest som gärna ordningsvakter får bära på då de ofta griper för lite grövre brott som sedan lika gärna läggs ner. Det är ju trots allt säkrare att åtala ordningsvakten. Då slipper man också hoten mot åklagare och de är lättare att få avstängda från jobb (behöver inte ens vara dömda) och avskedade än t.ex. poliser. Som grädde på moset är det sällan ett mindre allvarligt brott väcker intresse hos bra advokater vilket gör chanserna än större för åklagaren då domstolen bara utser försvarare som inte är onödigt dyra. Har åklagaren tur är det en golfpolare eller någon från samma Rotaryförening så att fallet kan klaras upp över en lunch.
Alla är lika inför lagen men lagen är inte lika för alla.
