Jag var i alla fall i tid
Det är förvisso alltid bra att vara i god tid, särskilt när man ska träna barnen, men en och en halv timme känns lite i överkant. När det visar sig att man är en vecka för tidig känns det lite ansträngt, minst sagt. Min utarbetade "dygnet-runt-jobbs-hjärna" registrerar inte helger och lov.
Att sedan upptäcka att dojon flyter bort av den ständigt gäckande vattenläckan förbättrar inte
känslan av att vara på fel plats vid fel tillfälle. En tur till bowlinghallen bredvid för en fika med Michelle ger lite andhämtning även om det hölls någon typ av korpen match i PRO serien i mina öron och ögon.
Jag får i alla fall lite egen träning på vuxenpasset och landar slutligen hemma på ön. Kära gamla Fiona följer då sin manual för "Ensam husse kommer hem sent". I korthet innebär det att han eskar mat för att sedan sätta sig på kudden i soffan bakom mig (gillar inte datorer och telefoner, tv går bra) och slå mig med tassen i ryggen, eftersom att han inte når till huvudet får man förmoda.
När jag faller till föga och lägger mig ner gör han som vanligt, lägger sig halvägs på min bröstkorg med tassarna spridda, höjer halsen och signalerar ägandeskap. Ser ut ungefär somen kapten somstår utanför bryggan med tassarna på relingen och tittar ner över båt och manskap.
Lösningen blir att klia under hakan.Det är ju ett beprövat kattrick och genast fäller han upp motorhuven och startar motorn. Efter ett tag lägger han sig sött för att jag inte ska våga flytta på mig....
När jag till slut väljer att fösa undan katten, skuttar han över till fåtöljen och sätter sig med ryggen vänd mot mig. Under en period slutar han att svara på tilltal....
Handla först - tänk sedan
-Det är klart att vi ska ha en bra säng, sade jag övertygande! Hur det än är ska vi ju bo någonstans och där kan vi ställa den.
Det var dagarna före jul och jag puffade med milt våld Mia framför mig in i Sova butiken i Varberg.
Vi hade just lagt ett bud på ett hus somvi var övertygade om att få som enda budgivare.
Butiken var tom på kunder, förmodligen för att de sängköpare som tänker lite, inväntade mellandagsrean. Däremot fanns det tre säljare att tillgå och det tog inte en minut förrän den vassaste av dem var borta hos oss.
Eftersom hon var trevlig och kunnig lyckades jag lägga mig platt, bokstavligt talat, och snart hade vi prövat alla bättre sängar i butiken. Komplett med ergonomiska kuddar och musik. Men det var givetvis något aber med alla.
Den unga försäljerskan satt på sängkanten och sammanfattade läget för oss.
- Så den här är bra men ni vill inte ha elstyrd säng och den andra var bra ergonomiskt men lite för hård. Då finns det ett alternativ kvar.
Det var nu det kom, esset i rockärmen skulle plockas ut. På ett skickligt sätt hade hon väglett oss genom sängarnas förlovade land och vi hade som enda kunder njutit bästa service. Nu hade hon bevisat att det var bra sängar men att vi behövde den bästa.
Där stod den: en Jensen Supreme för bara 60 000. Efter fem minuter i den var det kört. Säljaren som besatte en hel del humor knöt näven och drog den uppifrån och ner i en zlatanisk målgest när jag sa ja...Julbonusen var räddad.
Alla tre ur personalen deltog i högtidsstunden vid kassan innan vi glada lämnade butiken.
Som alla glada historier jag deltar i har även denna ett mer Kalle Anka likt slut eftersom vi fortfarande bor kvar i ett hus där sängen inte får plats. Mias tvillingdöttrar är dock förnöjda...
Gränsdragning
-Vilka gränser tänker du på älskling? De som jag har satt upp eller de som du försöker sätta upp? säger Mia glatt till mig när jag vädrat att det är dax att tala om gränser för vem som gör vad i familjen.
Nu var det ju inte tal om att jag försökte styra över några vardagssysslor, inredning, semestrar eller så. Det enda jag uttryckte min tveksamhet till var hurvida det var lämpligt att hennes döttrar anmälde mig till något hästjippo där man ska rida utklädd inför publik. Självfallet skulle dessa 20 åriga tvillingar välja utstyrsel.
Tatt i betraktning att jag bara suttit på en Islandshäst som gjorde två knop och ändå kände mig både höjd och farträdd känns det lite tveksamt bara det att jag ska rida en quater...
Som man känns det ännu mer tveksamt att göra det iförd Bh och rosa hatt...
För mig förefaller då den tidigare ideén, dessa tre brudar hade, att göra mig till hästskötare i rosa lag t-shirt vara alltmer lockande än jag någonsin trott. Kamma hästar är ju givetvis farligt det med,men långt bättre än att åka på hästen (Den är stor och sur) och dessutom saknas publik i stallboxen.
Ytterligare en fördel är ju givetvis att jag då slipper bh...
Kalle bakom
Vaknar med ett ryck, av den enkla anledningen att jag mår fysiskt dåligt. Stirrar in i den fortfarande lysande lampan och funderar över var jag är och vem som slagit mig sönder och samman.
Inser att jag är hemma men gåtan över hur jag kom hit tål att funderas lite på.Det är visst inte heller någon som slagit mig, det är nog bara spriten.
Öppnar munnen för att kasta ut snusen som fått vara kvar under natten, men stänger den blixtsnabbt när doften från den döda bävern som måste vara där når min näsa.
Sakta återvänder verkligheten till mitt bultande huvud. Var är katten? Jaha, i ett hörn i köket.Check!
Oj då, var är nu min förlovningsring. Ser klädhögen på golvet nedanför sängen och tar mig av byltet för att göra en kontroll över vad som finns och inte finns kvar. Plånbok, check, telefon check, Visakort check, nycklar check.... Och JA! ringen ligger på golvet den med.
En pimpeltävling medgrabbarna på Ljusterö är nog lite för mycket för vad en sliten kille som mig klarar av nu förtiden.
Visst fanns de dem som faktiskt fiskade men vi nyinflyttade, som ville visa oss sociala, nödgades till Runes bord. Här fanns något för var mans smak. Underhållning saknades ju inte heller med fiskarna framför oss och den i isen fastnade "Birger Jarl".
Även om värmen hölls rätt bra vid detta bord blev det så småningom dax att flytta in och en inte helt torr efterfest ordnades hos Lelle.
Inser vartefter även hur jag kom hem. Någon var vänlig att skjutsa mig, Rune och Bertan på en fyrhjuling...
Ska jag stanna eller gå??
Som egen småföretagare i bevakningsbranchen händer det av och till att man föräras att hålla ordningen på en eller annan förortskrog där det huserar gott om stamgäster.
På ett av alla dessa udda vattenhål, i södra storstockholm serveras det karaoke med billig öl en kväll i veckan. Publiken, vanligtvis bestående av den lokala "sociteten", nyblivna 18 åringar och fredagstörstiga hantverkare blandas då upp med skön-, och en och annan inte så skönsjungande gäster. För det mesta fungerar denna, i det här sammanhanget, "mångkulturella" blandning förvånansvärt smärtfritt. Stamgästernas önskan att dricka lite mer än de faktiskt borde i kombination med att de ofta och gärna har en egen syn på underhållning och hur man behandlar damer renderar förvånansvärt sällan några större problem. När nog är nog brukar de mest slitna ändå frivilligt lomma iväg från krogen med svansen mellan benen.
Däremot finner man, som nykter ordningsvakt i alkoholångerna, av och till små guldkorn av episoder och dramer som utspelar sig för öppen ridå.
När äkta paret "Johan" och "Anna", med en del aber i sitt förhållande, som vanligt tröttnade på varandras sällskap för kvällen svajade frun bort för att dansa till karaoken efter bästa förmåga. Maken placerade sig i baren och började hinka bira. Social som han är kommer han alltid i samspråk mednärmaste bargranne. Ikväll var detta en medelålders man som var väl uppklädd för sin nuvarande position. Jag hade tidigare aldrig sett denne men vartefter kvällen blev natt förstod jag att det var en närboende som låg i skilsmässa. Efter att han försökt att få dansa med alla unga, kvinnliga gäster och därefter de mindre unga och till slut de helt överförfriskade utan resultat gav han upp och satt nu i baren med "Johan".
De båda herrarna övergick nu till Gin och tonic,varpå ett timslångt "godag yxskaft" samtal påbörjades.
Så småningom reser sig nykomlingen på vingliga ben och går för att hämta ut sin jacka. Han kommer tillbaka för att säga adjö till sin "broder".Denne reser sig och de båda skakar hand.
Döm om min förvåning när de berusade herrarna glömmer vem som gör vad. Mannen som skulle lämna sätter sig igen vid baren och börjar dricka "Johans" drink medans denne lämnar baren och åker hem.
Utökat ägande
-Vi måste nog städa lite igen, hör jag Mia säga bakom min rygg när jag skjuter upp ytterdörren och som vanligt finner Fiona i dörrhålet.
-Vad menar du? undrar jag inte så lite oroligt.
Katten är smutsigare när han går ut än när han kommer in!
Jag tog en snabb titt på katten som fallit på sin nuvarande position och nu sakta drog sig fram med klorna i mattan och insåg att Mia hade rätt. Pälsen fylldes av barrliknande objekt i takt med att ålningen fortskred.
Samtidigt insåg jag att det faktiskt härstammade från mattan innanför dörren där skorna tas av. Den ska ju vara smutsig. Pulsen gick omedelbart ner och jag kunde se den hägrande dammsugaren bytas ut mot min fluffiga kudde igen.
Fionas hälsnings och morgonritual enligt manualen "Båda männsiskorna borta på natten" fortskred som alltid. Uppmöte vid dörren, sträckning på vänster sedan höger baktass därefter ryggsträck med framtassträck. Momentet avslutas med att han drar undan benen på sig själv och hamnar fallande på golvet, varvid följdaktligen hasningen börjar. I detta skede vet han att husse kommar att lyfta upp honom för en kortare kram och kelhälsning. När sedan katten åter placeras på golvet tar han sin första runda ut. Den är nu inte så lång. Shreks matskålar kontrolleras och proväts symboliskt innan han sätter upp nosen i vädret under altanbordet och konstaterar att det är kallt. Alltså in igen.
Nu tar vi vägen ut till köksön och tar plats på bänken där man kan se över husses axel när denne öppnar kylen. Ett måste för varje matglad katt!
Men just idag öppnar inte husse kylen direkt. I stället börjar han trixa med den där S--atans telefonen. Matte kommer men hon ger bara Fiona en puss innan hon går för att byta kläder!
Fiona reagerar blixtsnabbt på denna extrema slapphet och brist på engagemang. Ska ni sätta er på mig, sätter jag mig på er....
Sagt och gjort...
Störd morgon
Det är något fel med killen som rattar hastighetsskyltarna på E4:an i Stockholm. Eller så försöker han att lätta upp stämningen i morgonrusningen.
Morgonen hade ju kunnat börja bättre för oss. Efter en natt på jobb (Mia är väldigt glad för att hon får jobba 250-300 timmar i månaden sedan hon kom in i en entreprenörsfamilj) går strömmen i Sigtuna där Mia huserar och hjälpsamma Fortum meddelar att det är kallt!. I och för sig hade Mia en egen termometer och visste redan det men hon tackade givetvis snällt för upplysningen och lämnade vidare beskedet om kylan och att "det kommer att ta timmar" att lösa till en strålande glad receptions och frukostpersonal som nu ska lösa frukost och utcheckning för hundra hotellgäster.
När jag väl fått hämta upp min iskalla fru (kroppsligt då) tog det ju inte lång tid att konstatera att de flesta stockholmare valt att ta bilen idag. Under en långsam färd mot hemmets lugna vrå konstaterade jag också återigen att det visst är fint med en fyrhjulsdriven bil, men den har två lägen. Antingen tankar man den eller så är man på väg för att tanka den.
Ett snabbt stopp på lanthandeln fick nackhåret att resa sig på mig. Mia är en hängiven westernryttare, fullt utrustad med Quarter, lasso och dödsförakt. Lyckligtvis har hon tillfälligt lämnat hästen i Varberg. Lyckligtvis därför att jag efter ett par öl för mycket en sen kväll i Varberg lovat att börja rida mot att Mia börjar träna Aikido. Ångern kom monumentant dagen efter och det har därför varit tillfredsställande att "Sazza" befunnit sig på 47 mils avstånd. Jag har hittills kunnat visa på att det saknas stallplats och ledig tid på ön, men nu fick hon napp på Tempo. Tydligen fanns det nog stallplats...på gården bredvid..och tydligen höll man på att starta upp westernridning där..
Torr i munnen drog jag min kärlek ut ur butiken och började prata om att köpa hund...
In Memorian
Anatonov "Anton" Söstrand född 1998, somnade häromveckan still in i sitt hem i Baerum.
Anton var en svart Riesen med god aptit i en syskonskara på fem och son till ett par fina föräldrar. Hans närmaste bror Airstrike Apachie "Archie" Lundin dog i förtid för flera år sedan varför Anton haft två hussar.
Anton visade tidigt god aptit och åt bland annat upp sin husses klocka, julosten och allt annat som kom i vägen.
Anton och Archie levde 5 år tillsammans och präglades starkt av detta sällskap. Under otaliga promenader i "marka" bar de tillsammans stora pinnar mellan sig som kunde användas att fälla oskyldiga flanörer. Båda hundarna var lydiga men kunde när de så önskade välja att fälla in öronen. Anton hade förövrigt de största öronen en valp möjligen kan ha. Inte för att han använde dem.
Anton har också visat lite andra udda tendenser under sitt liv, som den gången han ute på Jumfruland hittade ett sälskinn att gnida sig i. Det var också där, på Husses landställe som han en gång sprang bort och återfanns tillsammans med en barnfamilj på picknick. Givetvis satt han med som de andra och delade glatt av maten.
På senare år var Anton lite skröplig men undertecknad hälsade ofta på i Oslo och kan med glädje konstatera att Anton alltid blev lika glad av min närvaro även om Archie var borta.
En fin hund, som fick ligga med plasthusse på soffan på sin ålders höst, har gått ur tiden. Älskad och saknad men förmodligen återförenad med sin bror i hundhimlen, där tikarna går nakna och maten serveras oftare.
En mans uppgång och fall
- Katten är inte särskilt smart, säger jag till min andra kärlek, när Fiona för miljonte gången använder kattluckan som ett exklusivt kattfönster.
Mia läppjar lite på sitt vin innan hon släpigt replikerar.
- Katten är supersmart. Han har dresserat dig till perfektion.
Där och då faller allt plötsligt på plats för mig. I ett tillfälligt ögonblick av manlig klarsynthet förstår jag allt..
Den lilla hjälplösa katten som kom in i mitt liv när jag var som tuffast och starkast har tagit över mitt liv. Glad i hågen serverar jag den önskad mat, skottar gångar på gården och servar den till 100%.
Vad ska han med kattlucka till när Husse öppnar dörren bara man tittar på den?
Så jag har fallit och dresserats. Men jag är väl ändå herre i mitt hus, som människa betraktat?
Nja, denna plötsliga klarsynthet säger mig nog att jag är en fallen man.
Den vackra och underbara västkustkvinna som stal mitt hjärta för inte så länge sedan har hela vår tid tillsamans förgyllt mitt liv, funnits nära och varit min underbara lilla kicka.
Visst är det så men hon har dresserat mig väl hon med. Varför har vi rosa täcke? Varför står jag vid grytorna på helgen och lagar önskad mat? Varför är alla mina saker på andra platser än förr? Sedan när började ja tvätta myskläder med Hallo Kitty? Hur kommer det sig att hon kör den nya, stora bilen?
Det värsta är kanske ändå att jag är så lycklig, även om jag är trea på rangskalan...
Päls i ögonen
Att drabbas av päls i ögonen kanske inte är det vanligaste morgonproblemet för gemene man, men det blir högst verkligt när man får börja morgonen med att lyfta bort katten från huvudet.
Efter denna manöver kan man gnugga ur ögonen och se sig omkring i världen. Ett snabbt konstaterande gör gällande att det är hög tid för frukost. Sagt och gjort, katten placeras på därför avsedd plats i syfte att gödas med morgonens läckerheter.
Efter frukosten känns det trots allt som om Fiona kunde ta sig en liten morgonpromenad. Efter en viss tvekan, det snöar ju lite, och med hjälp av en lätt knuff tar hon sig ut till slutet på verandan där det fortfarande går att sitta under tak. Till slut tar hon dock det stora klivet ut. Eftersom husse är en förstående husse har jag sedan gammalt ordnat små uppskottade vägar i snön med syfte att ge de små djuren en lättare framkomlighet. Dessa leder fungerar utmärkt och Fiona skuttar i väg längs en av gångarna samtidigt som hon ger hals för att jama in sin polare under den andra verandan...
Katter och ordningsvakter
Katter är som ordningsvakter..
* Envisa
* Hatar dåligt väder
* Älskar mat
*Tar för sig av det som är gratis
*Ligger och spanar på potensiella problem utan att det blir något gjort
*Föredrar att softa på jobb och hemma
*Mer vilda än tama
*Älskar att ligga i knät på kvinnor
*Trötta och loja tills någon retar dem..då klöseroch fräser de..
Två mord som förändrade Sverige
Som den tvärgamla 60 talist jag är vägrar jag att hänfalla mig åt statistik som kan bevisa det som bäst passar in i sammanhanget.
Inte dessto mindre kan jag med min egen logik och min egen statistik bevisa att två politikermord i Sverige har givit oss ett helt nytt politiskt klimat..
Att mordet på Olof Palmeför ganska precis 25 år sedan ändrade den politiska kartan är nog alla med på. Även om jag fysiskt grät över en fallen ledare så förlorade en nation sin oskuld....bla bla bla...
Killen var ju ett vandrande hatobjekt. Jag har otaliga vänner som utbildade sina hundar i att skälla vid minsta antydan till hans namn och det är klart att Rinkeby inte var någon höjdare som projekt betraktat. Men visst, han kunde snacka, så mycket att Astrid Lindgren skrev pomperipossa efter att ha beskattats flera gånger sin inkomst på det hemska kapitalistiska sagoskrivandet och så pass att man kunde få se Ingemar Bergman bli hämtad av polis mitt i en föreställning på dramaten. Detta för det fasansfulla brottet "misstänkt skattebrott".
Ansvaret efter hans död kom ju efter en maktstrid i det maktfullkomliga enpartistatspartiet S att hamna på Ingvar "dojan" Carlsson efter någon sorts kompromiss som den effektive och sanningssägande Kjell Olov Feldt förlorade... Det blev en mellantid som ledde fram till Göran Person, hatad av alla, men med koll på finanserna. Därav slapp vi att bli ett u land.
Göran var ju inte helt älskad, även om han dansade med kossor på tv, men han hade ett trumfkort; Anna Lind. Denna propra och politiskt kompetenta kvinna var den som skulle kunna föra in partiet i den nya tiden, Kronprinsessan...
När Anna blev mördad fanns det inget val för Göran. han fick sitta kvar eftersom partiet inte
hade någon som kunde ratta det. Han torskade valet på folks allmänirritation och lämna det till Mona eftersom det promt skulle vara en kvinna som styrde oavsett....
Ser ni bilden? Samtidigt blev Centern ett modernt parti som svängde till höger och Reinfeldt styrde skickligt om moderaterna och voilá.. ett nytt politiskt klimat... Ingen ska säga att politikermord inte har betydelse...
Min katt äger mig
Glad i hågen tågade jag nyskild upp på tomten ute på landet. Mercedes Slk 350in på parkeringen som jag just förvärvat var en påminnelse om mitt nya singelliv utan krav, utan djur, kvinnor och barn. Efter någon månads sörjande stod jag nu i begrepp att börja mitt nya liv mitt i livet! Inget kunde hindra mig, inget stå i vägen på nytt voro jag kung! Hyfsat vältränad och med god ekonomi var det dags att börja om!
Egentligen hade jag bara tänkt att husera på min lantliga stuga -försedd med mulltoa och sommarvatten- ett par sensommarmånader medan jag rattade mitt grymma nyförvärv och ordsnade mig en mer permanent lösning.... Men alltid detta men, aber och undantag... Denna gång i form av en gråvit katt...
Det var inte länge som jag huserade på mitt torp, sittandes på verandan i solnedgången insupandes grillens och skogens dofter vid den lugna viken där träden speglar sig i det stilla vattnet förrän dom först dök upp.
De var två stycken en helt grå och en lite mindre gråvit sak med rosa nos. Till att börja med fick jag nöja mig med att se dem på avstånd...de var så taniga och jag ställde ut av vad mat jag hade som ungkarl...Smör och rester från grillat och naturligtvis lite grädde..
Så snart lyckades jag få den ena att komma närmare. I början var minsta gest ett hot mot lilla Fiona... för så blev de döpta, Shrek och Fiona. Det är mig ju självklart att den minsta katten som dessutom har en rosa nos är en tjej!
Men snart kom hon till mig, lät mig klappa henne och ta bort hennes fästingar... det var väl ungefär då jag kunde konstatera att det trots allt finns killkatter med rosa nos...
Nu i februari sitter jag ju här fortfarande med min katt, Shrek sover ännu under verandan men äter och dricker hos mig... Nu har Fiona tagit befälet...Han har fått en kattlucka som används som kattfönster medan jag får släppa in och ut henne på känn...hon ids inte ens jama då hon anser att jag bör veta när det är dags...Hon har valt ut sin kattmatt och har en egen stol till frukost, där hon förnöjd äter räkost, västerbottenost och rostbiff. Hon har lite svårt för den nya tekniken och blir rätt sur när telefon eller dator går igång så man får fatta sig kort..
