karlgrlundin

På den tiden var inte Jenny alls inåtvänd och bitter, tvärtom var hon utåtriktad, verbal med en rapp käft och ett vackert yttre.
Låt vara att det kunde ta sig lite udda uttryck ibland men hennes vackra leende, kompetenta arbetsinsats och sylvassa tunga tog henne snabbt till vaktchefsstolen på nöjesfältet. Här behövde hon inte sitta inne i mörkret och hänvisa besökare under solens sköna timmar utan kunde enkelt välja att vara ute i solen eller sitta inne med scheman om det skulle råka regna över stan.

Före detta karriärsteg värmde hon upp sin charm med att få besökande män att lämna över sina vunna chokladpriser likväl som barnen att lämnade över sina gossedjur vid hemgång. Ingen kunde motstå Jennys leende och vassa tunga vid utgången. Jag tror inte att hon någonsin behövde köpa hem några leksaker eller snacks under de åren.

Var man som blev tilltalad av Jenny, och inte kastades ut, tycktes tillskriva sig själv enorm tillit och ansåg sig snabbt vara den mest utvalde mannen på jorden.

Under det sista året på nöjesfältet hade Jenny och jag nog lyckats att få ihop ett gäng vakter som var både sammansvetsade, duktiga och som hade humor. Vi lyckades ta jakten på bråkande och guldkortsfifflande ungdomar till nya höjder och det hände att guldkort beslagtogs mindre än en timme efter inköp.

Som en del av detta projekt hade jag och Jenny naturligt fallit in i rollerna "god och elak polis". Så fort någon eller några gripits var Jenny där och sträckte upp dem. Med sin välsmorda käft fick hon nästan alla både att erkänna sina synder och be om ursäkt för att de stört vakterna. Men i de fall där även hon gick bet kallade hon in mig medan hon mumlande lät de gripna veta att " Shit, nu kommer Kalle och han var mitt i lunchen. Ja jag tänker i alla fall inte stanna här och se på nu. Jag sa ju att ni inte skulle bråka."
I kombination med mina raska, bestämda steg mot platsen räckte ofta det, särskilt om jag skvätte ut lite varmt kaffe på mig själv från min medburna kopp och svärande skakade av dessa droppar.

Förutom dessa arbetsrelaterade rutiner såg vi till att ha roligt, mycket roligt, på och efter jobb. Många är de dråpliga episoder och humorfyllda dagar som passerade de vackra somrarna. Ingen gick fri från sin del och bara tanken på dessa anekdoter får mig att spontant skratta när man numera har alldeles för seriösa jobb att utföra.

Naturligtvis gick inte Jenny ihop med min dåvarande fru och det var nog ömsesidigt. Givetvis blev även det föremål för en humoristisk tolkning när ett dussin av oss vakter en sen kväll på Gröne Jägaren fått lite för mycket att dricka. Jenny kom på den strålande idén att min något svartsjuka partner nog skulle ha förståelse för om jag kom hem med hennes guldkedja i stället för min förlovningsring. Det lät ju som en god idé, tyckte jag och bytet ägde rum och affären förseglades med ännu en öl.

Inte helt oväntat får man som alltid ett lite annorlunda perspektiv på saker dagen efter och det lilla stuntet slog inte så väl ut hos frugan trots allt. Men, vad så, bara veckor senare var allt normalt igen.