karlgrlundin

Eftersom min hustru sedan länge har visat att lokalsinne inte är hennes starka sida blev jag till en början försiktigt positiv över att kartläsarsidan förstärkts av Jennie Ludvigson och Jennifer. Det visade sig snabbt vara lite överilat eftersom  hon snarare hittar tre gånger så dåligt som förut med deras hjälp.

De unga damerna har tydliga problem med att skilja på höger och vänster, ta emot och komma ihåg enkla vägbeskrivningar och att uppfatta vad som är rakt fram i en rondell.

Sedan gammalt tror ju min hustru att hon är vid Rotebro varje gång vi passerar en Statoil. Förstärkning med Jennie hjälper föga eftersom hon har problem att minnas vad som sagts i telefonen. Förmodligen för att hon inte bara lägger på luren efter avslutat samtal, utan även stänger av delar av lokalsinnet och minnet.

Under resan till jobbet idag lät jag Jennifer styra och Mia att läsa kartan. I mitt stilla sinne tänkte jag nog att Mia vid det här laget skulle kunna lösa uppgiften att beskriva vägen till sin egen arbetsplats. Det känns dock lite som om man hamnar i en Italiensk triller när man ser damerna gestikulera och prata med hela kroppen utan att få fram vad de vill förmedla varandra. Det enda de säkert vet är att GPS inte fungerar, eftersom pilen alltid pekar åt motsatt håll.
Eftersom jag trots allt var med kom vi till slut fram. Hurvida Mia kom fram till sitt slutmål och om Jennie har dykt upp i Kungsträdgården än är jag lyckligt ovetande om men Jennie hade i alla fall god marginal på sådär en fyra timmar för sex mils körning.