Kvinnor kan


-Ingen signal!
Med ett ryck vaknar jag av min frus gastande från vardagsrummet. Sekunden senare stormar hon in i sovrummet. Yrvaket öppnar jag motvilligt mina sömnkornsinbakade ögon och konturerna runt mig klarnar  allt eftersom för att till slut omsättas i verklighet.
Klockan visar på att jag har fått sova sådär en knappa tre timmar efter ett dygns vaken tid och jobb. Jag registrerar att min vackra, men ack så envisa fru fyrar av sin mobila kamera mot mig och jag hinnner precis få upp en kudde som skydd.

Hon skrattar och vänder sig mot antennsladden som förbinder sovrummet med det yttre taket och börjar prövande rycka lite i den.

- Vad gör ni? Undrar jag försynt och inte så lite trött.
- Inget du kan hjälpa till med svarar hon glatt, varpå jag genast förstår att det är något som inbegriper teknik eller trädgårdsarbete. Som den logiker jag är, inser jag att det knappast gäller trädgården när hon är i sovrummet. Jag hasar mig upp och följer min frus skugga ut på verandan.
Det visar sig att min arbetskraft, som är kvar i stan och som består av två envisa västkustbor vilka inte har jobbat på ett dygn, har bestämt sig för att strunta i att låta kabelkillen montera antennen på taket och själva givit sig ut på det svindlande äventyret.

Jag är ju förståss ingen tekniker av rang men eftersom jag vet om det hade jag moget och självkritiskt nöjt mig med att tillfälligt låta antennen ligga på vardagsrumsbordet, pekandes mot Nacka som i tvsammanhang är det samma som Mekka för muslimer. Resultatet av det var att vi i alla fall har haft möjlighet att se både svt 1, 2 och barnkanalen. Det är kanske inte så mycket, men det är något.

Tjejernas plan började stå klar för mig. De hade tänkt montera antennen medan jag sov för att sedan med dokumenterade bilder av sig själva i arbete och mig sovande (utan hänsyn att jag har slitit för familjens ekonomi under de att damerna sörplat vin) förevisa segern på facebook.

Tyvärr visar det sig att de inte riktigt lyckas med uppgiften och en knapp timme senare sitter de tysta i soffan. Det är ju bra i sådana lägen att vi i alla fall har radio att lyssna på.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0