En kvarting med prästen


En snäv timme före vigseln fann jag till slut den sista delen av min tilltänkta bröllopsklädsel. Jag nappade åt mig de svarta jeansen, som låg inkilade mellan tomburkar och tallbar i bakluckan på en av bilarna.

- Äntligen, här är de! Men de är nog inte tvättade va? sa jag till min blivande fru och granskade byxorna kritiskt i solskenet.
Jag ångrade genast kommentaren, jag kunde ju faktiskt själv se att de åtminstone vart med på en hundträning efter senaste tvätten. Dessutom såg min fru ut att vara upptagen med annat.

Tur att resten av "kostymen" var klar, tänkte jag, utan att just då reflektera över att de delarna faktiskt var ordnade av Mia. Jag behövde bara fixa ett par byxor. Det var bara det att det kommit så mycket imellan och nu senast var det Mjuka Moccasinen, Ari, Johnny Walker och jag som hjälpts åt att lugna bröllopsnerverna.

De sista förberedelserna blev klara, i alla fal nästan, lagom till att klockorna i kyrkan började inringningen. Vid det laget hade alla gäster fått både program och stänkare och det blev därför lite osäkert vem av Mia och mig som skulle överlämnas och vem som skulle ta emot.
Några säger att det var då vi "tappade prästen", andra säger att det var när tärnan Johanna ifrågasatte evenemanget innan Mia hann svara "Ja". Själv hade jag, högt och tydligt, redan svarat, kanske mest tack vare fusklappen som Mias bror och vänner gett mig. Nu var det kanske inte någon riktig lapp, snarare ett gammalt systembolagskvitto som den smartaste av dem skrivit ordet "ja" på.

Det enda jag vet  säkert är att den vigsel som skulle innefatta knäböjningar, kyssar och som skulle ta en snäv timma blev avslutad på en rak kvart.

I efterhand undrar jag lite över varför prästen tackade nej till bröllopsmiddag, "glömde" hälften av ceremonin och hotadade tärnan med sk "rättsliga åtgärder". Jag kan också tycka att kantorn var lite stel och tvär när han stängde och låste kyrkdörren i samma stund som sista gäst var ute. Lite synd kan tyckas, de hade vart kul att säga hej då till de båda och kanske bjuda på en stänkare.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0