karlgrlundin

Missförstådd kulturarbetare

När man väl har fått en bok refuserad av både Jannes förlag och Coop, kan man på allvar kalla sig för missförstådd kulturarbetare. Jag tycker helt klart att jag borde få slippa mitt dagliga slit och låta mina alster få tala för sig själva. Men i dagens kulturfientliga landskap får jag varken en atelier eller allmän hjälp till rödvinet på fradagskvällen. I stället tvingas jag ut på stadens gator och jobba. Naturligtvis gör jag inte som de andra missförstådda i min genre utan nappar åt mig ordningsvaktsbrickan och ger mig ut i livet.

Utan mening eller utstakad väg saknar jag mitt skrivande under brasans sken med vinet i glaset. Jag tänker på Lundell och de andra lyckostarna som vandrat livets hårda väg utan större aber och problem. Här tvingas jag kasta mig ut i jobb och slit för att få mitt alster publicerat samtidigt som andra, "mindre samhällstillvända" kan sitta i sina feta atelier och briljera med pretantiösa texter och avoga sammhällskänsla. Behovet av att kritisera etablisemanget är evigt och avsaknandet av förståelse för struktur, lagar och regler begränsade. Alla som inte är som mig, som vi och mina vänner är lierade mot staten och kapitalet, vägen är smal och möjligheterna få.

Inte för en sekund beaktas samhället som något positivt, eller något som kan hjälpa oss och föra det framåt. Det är kanske just därför som min anspråkslösa spänningsroman aldrig skulle sett dagens ljus om jag inte själv jobbat ihop till priset av utgivande, som väl vore självklart i alla andra brancher utom kulturens vagga. I denna branch förväntar vi oss att kulturen skall bevaras och att gemene man inte förstår vad kultur är.

I ett litet försök att spela på en annan häst har jag för egen del valt att publicera en bok som jag senare publicerar ett utdrag ifrån. 

Om man har roligt när man jobbar, jobbar man då, eller har man roligt?!