karlgrlundin

Paniken slog mot mitt hjärta som en projektil och spred sig omedelbart ut genom varje led och lem i min chockade kropp.
Svetten bröt ut i pannan och det svartnade för mina ögon. På ostadiga ben satte jag mig ner på golvet.

Nog för att läkarskräck och hypokondri är ett arv i rakt nedstigande led inom min familj men detta var allvar. Givetvis vet jag innerst inne när det är dags att gå till läkaren och inte, det är bara det att ovan nämnda problem får mig att felprioritera i en ganska vid omfattning. Det har genom åren gett mig en del problem. Att gå med bruten hand en vecka för att inte störa läkare med småsaker var inget direkt lysande drag men så fick jag ju plikta med en knoge som försvann, också.

Att i stället bege sig till farbror doktorn med knölar i magen verkade då mer vettigt även om paniken även den gången lät mig svettas en vecka innan jag gjorde slag i saken. Nu var det inga farliga knölar, det visade sig faktiskt vara revbenen, men ändå.

Ungefär så har mitt liv rullat på sedan jag i femårsåldern tvingade min mamma att ta mig till dyra specialläkare med praktik i hemmamiljö och därtill befriande fria från vita rockar.

Men nu var det verkligen allvar! Jag tvingade mig motvilligt att igen titta på det blodröda som jag av misstag noterat efter mitt toalettbesök. Döden går sin rond, tänkte jag och spolade bort bevisen, tvättade av ansiktet i iskallt vatten och började planera för min hädanfärd.

- Hur är det med dig? Undrade min fromma hustru när jag till slut kom ut från badrummet.
- Det är bra mumlade jag och tänkte på testamenten och whisky.

Min fru känner mig bra och dagen förlöpte illa eftersom hon kunde se att all världens tyngder vilade på mina axlar. Till slut sprack det för mig och jag bekräftade för henne att hon inom kort skulle bli änka. Till slut berättade jag även varför. Det var då hon kläckte ur sig:

- Du, du kommer ihåg att vi åt massor av rödbetor igår, va?

Jag kan bara konstatera att det nog är bra både för mig och allmänheten att jag inte infriade min mors förväntningar att bli läkare.