karlgrlundin

När man väljer att köpa hus på skärtorsdagen så känns det som att man har gjort sitt för påsken.

I det läget känns det bra att ta med fru och hund på social träning runt östkusten. Det är i och för sig inte så lätt eftersom Mia tycker att lamporna på bilen inte behöver stängas av för så kort tid som ett dygn. Jag antar att hon vill lysa upp tillvaron för skogens djur eftersom bilen ju faktiskt piper om man försöker lämna den utan att slå av ljusen.

Men vad gör väl det, Smulan bekymrar sig inte nämnvärt över att behöva åka cab i mammas knä och Gusten lyckades ju så småningom krypa in i backluckan och öppna dörrarna på den andra bilen och därmed komma iväg till påskjobb.

Med Mia och hund i bilen kändes det som en bra idé att våldgästa någon. Eftersom vi inte hade någon alkohol att ta med gjorde jag som man brukar göra på ön på landet, satte mig utanför kiosken och väntade på att få hjälp. Tio minuter och en flaska gin senare var det dags att väcka vännerna i Eskilstuna.
Under resan kunde jag snabbt konstatera att bilen faktiskt går lika fort i år som i fjol. Dessutom kunde jag nu addera en positiv bieffekt då det visar sig att man inte kan höra vad frun säger under nercabad färd på motorväg.

Under ett kort stopp skickade jag in Mia i en butik för att köpa smör, tonic och potatis. Efter bara några minuter kom hon tillbaka med två paket smör och en Russchian. Hade jag vetat det då hade hon sluppit gå en extra runda under kvällen och barnen hade kunnat få mat i normal tid.

Efter att barnen och Smulan lekt sönder varandra och däckat för natten fick vi till slut vår middag, marinerad lammstek, råstekt potatis och rosmarinsås. Tyvärr uppskattades inte Magnus och min ambition att underhålla med visor till en början. Det löste sig förstås som vanligt med lite sprit.

Eftersom jag vet att påsken faktiskt, liksom julen, kan vara en obehaglig tid för många människor som inte har det så bra känner jag att jag behöver dela med mig av mina alternativa ideér om påskfirande.

Det gäller att ta bort alla krav, förväntningar och måsten. Det gör du enklast genom att ta bort barnen som redan i skolan lär sig att det ska målas ägg och sättas upp påskris. Det bästa är, om de är vuxna, att skicka en slant till påsköl och höras efter helgen. Är de mindre är det bra om du är skild från mamman/pappan så att du kan planera in att det är "deras helg".

För att sedan komma undan är det bästa om du är egen företagare eller på annat sätt kan styra ditt arbetsliv. Se till att anställa vikarier som kan slita under helgen.
Ordna sedan så att du har tillgång till ett avskilt ställe, gärna vid vattnet, och en partner som inte är för slitsam.

Matinköpen gör du med fördel hos en bättre kötthandlare. Du har redan slutat bry dig om traditioner så gå på fint nötkött eller lamm. Säkra upp med kryddkorvar och kanske lite skaldjur.
Skit i ägg! De finns året runt.
Färskpotatisen har ju inte kommit än så du får nöja dig med bakpotatis.
Se också till att fylla på med öl, vin och whisky. Tänk på att helgen är lång!
 
Ta en sportbil, tvåsäters, så att du är säker på att bara få med kärleken, och kör ut till avskildheten.

Sätt dig på verandan med en öl i handen och titta ut över havet. När andan faller på är det dax för grillning. Se till att inte servera något nötkött well done, det är bara uppfunnet för Difare och felbyggda. Potatisen får ligga i glöden med folie en god timme och den förtär du sedan med eget smör. Gör det med lite chili, vitlök, salt och vitlök. Ev även färsk persilja. Se till att inte snåla, det är gott.

Om du ändå får tråkigt kan du ju fördriva tiden med att köpa ett hus eller så...

Sedan min kärlek Mia har börjat läsa mina bloggar i stället för att bara titta på bilderna har jag legat lågt ett tag. Nu tycks jag vara förlåten och prövar igen.

Efter snart två veckor med nya vitaminpillret Smulan, snart 10 veckor har familjen haft en ganska omvälvande tillvaro, inte minst katterna som finner situationen aningen olustig. Smulan har jobbat hårt på att vinna allas uppmärksamhet, dygnet runt. Sättet att uppnå det har varierat kraftigt. Allt ifrån att stirra med stora hundögon till att gå lös på sladdar, kattmat och skor.

Nu har familjen ändå funnit en kompromiss för att överleva detta valpstadie och hundvakten, som inte är mellan tre och fem, utan dygnet runt delas av Mia och mig. I korthet innebär det att jag har Smulan på natten och på dagen under jobb. Mia tar sig av henne mellan 18 och 19.

Katterna har också av säkerhetsskäl flyttat upp sin mat på bordet och får numera äta ifred, och har därmed också mat att äta.

Det kalla kriget mellan Smulan och katten Fiona som har utspelat sig sedan hunden dök upp har numer intagit en mer neutral respekt. Fiona har slutat att reta hunden, men stirrar ännu oförstående på den när hon spelar ut sitt valpkort och studsar runt i huset på alla fyra med en sladd i munnen och kattmat i blicken.
 
Numera delar de båda djuren broderligt på pappas knä i fåtöljen enligt devisen "först till kvarn" utom i morse när båda satt med mig samtidigt.

Annars artar sig Smulan bra, hon orkar gå allt längre promenader och drar inte i kopplet, hon klarar att vara ensam i bilen en timme utan att gny, klarar off road agility utmärkt och är i stort sätt rumsren. Vi oroar oss bara för hennes drag av missbruk. Varje gång jag tar av mig mina svettiga kängor väntar hon förväntasfullt. När de står på golvet kör hon ner hela huvudet i ena skon och drar ett djupt andetag innan hon kastar sig bakåt, synbart berusad.

- Just det, ja. Kommer en ny klubb imorgon sade Blå släpigt. Nu ska jag hem och peaca min lever lite.
Martin och jag tittade på vår chef, den enda man jag någonsin träffat som haft en toffs på huvudet. Det svarta, långa stripiga håret var uppsatt uppåt, som på ett troll. Nu matchade i och för sig det fårskinnsvästen, de blå tightsen och alla piercingarna. Västen såg för övrigt ut som om den var stulen från sadeln på en sextiotalsmoped.
-Vad är det för klubb? undrade min kollega. Visserligen var vi vana vid att Blå hyrde ut sina lokaler, som råkade vara gamla offentliga toaletter på Odenplan i Stockholm, till ganska udda brukare.
Som fasta ordningsvakter på Blå's klubb jobbade vi omväxlande med lajvare, somalier och rockers.  Det gav i och för sig en ganska bred erfarenhet och den ena kvällen var aldrig lik den andra.

-Det är Bino som hade "Extrakt" på Kungsholmen, som kommer att köra en S/M klubb, sade Blå likgiltigt. Hon kommer nog förbi ikväll, tillade han och gled ut i Stockholmsnatten.

Martin och jag tittade menande på varandra och ryckte på axlarna. 

När Bino, en kvinna i trettiorsåldern med en väl tilltagen vidsynthet och acceptans, så körde i gång sin klubb hade hon först sökt övertala oss förträffligheten med att ordningsvakter jobbar bäst i grodmansdräkter. Nu hade Martin och jag lite delade meningar om just den biten så det slutade med en kompromiss, kostym. Härmed tyckte dock Bino att vi inte riktigt lanserade hennes klubb på rätt sätt och ställde sig därför med oss i dörren för att bokstavligt talat piska in gäster.

Kvinnan var ganska lång, i extremt högklackat, kort kjol och ett par simglasögon på huvudet. Som accessoar bar hon en lång piska. Principen var att de som ville in antingen skulle vara klädda på ett udda sätt, eller inte alls. Det gick alltså att "droppa in" om man var villig att ta av sig på underdelen av kroppen. Tunnelbanevakterna mitt emot fick komma in, då deras uniform ansågs tillräckligt udda.

Att se insidan av kvällens klubb var något jag bara prövade en enda gång. Jag hann se att ett stort trä "X" var placerat mitt i lokalen och att det inte var oanvänt, innan jag lät Martin sköta den inre bevakningen.

Men säg det som varar för evigt, premiärkvällen tog slut och vi höll som bäst på att tömma klubben då en liten man med långt lockigt hår slank in i lokalen. Jag suckade och gav mig efter honom för att fösa ut honom. När jag hann i fatt killen satt han hos Bino och lät sig villigt kopplas i sitt halsband. För givetvis håller sig alla kvinnor i Binos klass med slavar till olika uppgifter. Den här killen kom när festen var slut för att städa åt master.

Efter bara två dagar har Smulan lärt sig ett ord som stora kärleken fortfarande inte är helt säker på, nämligen; nej. Å andra sidan kan inte Smulan ordet ligg, vilket älsklingen falktiskt verkar förstå någorlunda.

Den lilla rottisen Smulan hämtades under ordnade former utan någon dramatik under lördagen och transporterades med bil och färja till sitt nya hem utan uppenbara problem och utan så mycket som ett gnäll. Hon såg snarast exalterad ut vid anblicken av skogstomten.
Mindre exalterad blev inte helt oväntat katten Fiona som sin vana trogen mötte vid dörren för att få sina sedvanliga kramar och mutmat. En blick på hunden och sedan ett ont öga på husse som tycktes ifrågasätta dennes psykiska hälsa drog han bort till polaren Shreck för att skvallra. Tydligen var denne tveksam för vid nästa tillfälle som Mia skulle ut satt båda katterna på verandan och stirrade på dörren. Härmed fick Fiona bekräftat för sin vän att dårarna faktiskt hade släpat hem en hund!

Eftersom Fiona inte är den som är den gick det knappt ett halvt dygn innan hon åter satt på tronen och regerade sitt rike. Mycket kanske tack vare att hundar inte får vara i sängen och inte kan hoppa upp på andra möbler.
Ett bra sätt att visa sin status verkar vara att promenera fram och tillbaka på sängen och visa hunden hur skönt det är i sängen eller som alternativ att sitt vid köksbordet och glufsa bacon.
 
Några smärre försiktighetsmått har han dock vidtagit, för säkerhets skull. Vid inpassering i kattluckan öppnar Fiona försiktigt luckan med höger tass, sticker in huvudet och ser sig försiktigt om för att konstatera att kusten är klar (lite Tom och Jerry känsla faktiskt) innan han vigt skuttar in och sänker luckan försiktigt med hjälp av svansen, rundar hundsängen och hoppar upp i favoritfåtöjen.

Morgonen gryr över huvudstaden och jag gnuggar sömnen ur ögonen med min trasig hand som jag på något sätt har förstört dagen innan.

Tältet i Kungsträdgården - som är hem för ordningsvakter, sjuksköterskor, värdar och annat löst folk under hela Ung 08 och kulturfestivalen är ännu inte så välbesökt men "farsan" har ändå fått igång kaffet och ställt fram frukostgodiset, vilket består av just godis.

Den snygga västkusttjejen är där, vad hette hon nu? Mia, tror jag, och faktiskt Nalle som aldrig egentligen brukar vara där han ska i onödan.
Jag ger Mia en blick emedan vi båda kränger på oss, radio, väst och bianci bälten.
- Blir du och jag som får streta på varandra idag då, konstaterar Mia på västkustdialekt och sätter därmed ord på vad mitt hjärta tänker.

Vi möter så upp Nalle, som ansvarar för vakterna på kulturfestivalen, vid runda bordet. Han har näven fylld av pappersark som i sin tur är fullklottrade med hieroglyfer som inte ens han själv kan tyda.

Enligt Nalles uttänkta plan har våra egentliga kollegor inte kommit än, så jag får med hjärta och vass tunga övertala honom om att det är en ändring i schemat. Mia och jag ska jobba. Eftersom jag kan vara rätt jobbig och övertygande (stäm av med mina barns mor, exfruar och Mia), ger sig Nalle och Mia och jag får leka på Gustav Adolfs torg hela dagen.

Med varsin kaffe, jag med min i den hela handen som givetvis är den vänstra, ger vi oss av mot Gat för att så småningom få sällskap av Pelle, Ask och flera västkustare.

Öltältet öppnar tidigt och bristen på tidiga besökare i kombination med den trevliga personalen ger oss möjligheten att göra det vi faktiskt kan bäst; sitta i skuggan med goda kollegor och fika medans vi är redo för alla fasor som kan drabba våra bevakade objekt.

Den molande värken i min högra, trasiga hand får Ask att ordna med sjukvård, mot min vilja. Jag ångrar genast detta motstånd när de vackra, el-bils-mobila sjukskötersorna dyker upp. Efter att noggrant ha skött om min stackars hand och dessutom tröstat mig med plopp bjuder vi in de till morgonfika och festivalsmys i tältet.

Morgonen blir till dag och antalet kollegor ökar i takt med att uppträdandena på operascenen intensifieras. Vi tvingas till och med att av och till göra barska ingripanden mot gäster som bryter mot alkoholregler, hua.

Handen gör mer ont men Mattias har lösningen genom en bättre värktablett som sedemera kommer att utlösa en smärre narkotikadebatt hos de närvarande kollegorna. Jag skiter som vanligt i vad de andra tycker, särskilt när jag mår bra och när folkhavet växer flyttas fokus till att bygga om kravallstaketen.

Humorn som byggde dagen genom vassa kommentarer och kärleksfullt gnabb kollegor emellan finns kvar och när torget bågnar av besökare bjuder vi på oss själva inför publiken som ett led i att hålla ordningen men även som ett naturligt sätt för oss att vara. Jag ser framför mig hur dessa Varbergska vakterna tillsammans utformar sin dans dagen till ära.

När så kvällen blir till natt trampar vi runt bland ölglas och spyor tillsammans, glada men trötta. Gemensamt i en kår som så få förstår har vi i alla fall varandra och vår humor.
Ljussättningen spelar mellan husväggarna, de sista låtarna ekar över torget och jag får en kort, kort stund med Mia. Med UD, Riksdag och operan som bakgrund, vid Stockholms ström forsande vatten och i gatlyktornas sken är jag ett kort tag ensam med den vackra, roliga kvinnan.
Jag känner en ilning, men vet hur det är. Inte nu och inte här... Föga kunde jag ana och hoppas på att jag långt senare faktiskt skulle få äran att vara hennes.

Som en av familjens stora tänkare och filosofer har jag låtit min knivskarpa hjärna arbeta fritt under helgens vackra väder.

Visserligen menar Mia att jag möjligen kunde arbetat lite fysiskt också då huset inte sköter sig av tankearbete allena. Men eftersom att hon inte helt är enig om min storhetet som tänkare, är det nog så att hon inte kan se det fulla värdet av mina filosofiska bertraktelser.
 
Många är ju de hypersmarta killar som är starkt nedvärderade och missförstådda av sin omgivning. Dessutom är det väldigt tveksamt om jag hade varit till någon större hjälp i det praktiska arbetet på gården. Jag menar, vem kräver att en proffessor ska kunna bygga hus? Vi har ju alla våra bra och dåliga sidor.

Jag upptäckte t.ex. så sent som i dag att jag glömt ta upp båten i höstas, men det borde ju vara en fördel nu när alla andra skärgårdsbor jäktar runt och för att få i sina båtar i sjön. Min är redan i och jag kan använda värdefull tid till annat. Öskar finns det ju, så det är bara att invänta snösmältningens slutfas innan det är dags att tömma henne.

Värdet av mitt tankerarbete borde snabbt kunna visa sig i praktiken då jag under dagen inte bara har tänkt ut hur vi ska bygga ut huset utan även vem som ska göra det.
Andra stora tankenötter som jag i helgen har knäckt är hur bryggan borde se ut (Ingeniör Lundin, dvs min otekniske far och jag byggde den i slutet av 90 talet och den blev skev från början men åratal av slitningar och kalla vintrar har nu gjort att den faktiskt rättat till sig.) och var garaget ska ligga.
Just garaget har jag i tanken inrett med en hemlig bar, eftersom det skulle vara bra för imagen att kunna säga att till besökare att man "ska fixa lite i garaget" utan att bli sittande på en pall och stirra rakt ut.

Som ni märker har jag faktiskt varit riktigt kreativ under helgen. Alla dessa stora ting som inom kort kommer att lösa sig ska ställas mot Mias  mer jordnära prestationer. Jag menar visst blir verandan och fönstren smutsiga igen, även om man tvättar dom nu?

Kära Fiona!

Sedan den dagen du till slut valde att stiga över min tröskel har jag varit din! Villkorslös kärlek mellan djur och människa når nya, okända nivåer när våra blickar möts. Din taniga kropp har nu blivit pluffsigare, inga fästingar kalasar längre på din mage och din päls blir allt mer glänsande.
Din rosa nos förför och trollbinder husse när du närmar dig och kräver närhet.

Ditt sätt att klappa mig på axeln med tassen när jag är upptagen med annat än dig smälter mitt hjärta. Jag falller för din charm och ditt nonchalanta beteende.
När du tar över min fåtölj ser du till att njuta in den som om det vore en kattjej. När du sträcker ut dig på sängen, med din karakteristiska utsträckta tass formas täcket efter ditt behag.

Var gång jag kommer hem längtar jag efter dina kittlande morrhår och din varma närvaro. Jag älskar att du möter mig vid dörren, som om vore du en hund, och avkräver en lyftning meddels kram. Jag finner mig i att du släpar mig till köket och jag accepterar att du kikar över min axel när jag öppnar kylskåpet.

Du har fått mig att skotta vintergångar i snön. Du har lärt mig att bara använda de bästa av råvaror till kattmat och att de helst ska serveras direkt ur min hand. Du har valt en stol vid frukostbordet och sett till att det alltid finns räkost hemma. Du har inte bara tämjt mig utan även min kärlek (tack för det förresten).

Du ger oss all den kärlek man någonsin kan hoppas på och när du fäller upp huven och startar motorn känns livet värt att leva.
Din närhet berör, din närhet kräver, din närhet värmer.

När snön faller i det kalla vintermörkret värmer du oss med din närvaro, ditt minspel och din päls.
När solen strålar sitter du med mig på verandan och kollar in fågellivet. Du kisar i solen och värmer din husse med din blotta närvaro.

Du är en av alla dessa huskatter som är svårare att styra än lejon, pumor och tigrar men ditt bondkattsförnuft uppväger det hundraprocentigt och vi låter dig villigt styra familjen.
Du ger tyngd och kärlek till oss alla och när dagen är slut kryper du upp i min famn. Det är då jag laddar mina batterier och suger in din värme, jag hoppas och önskar att vi ger dig något tillbaka av vad vi får av dig, för en man som fått katt är ingenting utan sin ludna kärlek.

När olyckan är framme och man blir insnöad, vare sig det är i sina åsikter eller mer fysiskt, är det givetvis bra om man är förberedd. Deppa inte, två av mina tre barn kan härledas till insnöade förhållanden.

Att snöa in på åsikter går kanske inte att planera för, det blir mer ett tillstånd som nog bäst avhjälps med ett mer öppet sinne och vidgade perspektiv. Pröva udda resor, ny sex, prata med någon vis indian eller bara att tänka utanför din fyrkantiga box.

Har du däremot blivit fysiskt insnöad kan det vara bra att vara förberedd. Den säkerhetsmedvetne har givetvis förberett sig för dåligt väder och andra kriser sedan tonåren och besitter redan allt från ficklampa, gasolspis och burkmat till vapen och eget skyddsrum. Som lekman och livsnjutare får man jobba lite annorlunda. Försök att täcka basbehoven för att sedan vända en eländig vinterstorm som trotasar våren till den sista härliga vinterkvällen.

Eftersom jag täcker in basbehoven för säkerhet och mysfaktor med Suv, spade, ficklampa, stuga och öppen spis bygger jag snabbt och kvickt om situationen till helgens höjdare.

Väl medveten om den kommande snön har jag samlat i sammanhanget viktiga djur. Dessa delas in i ätbara njutningar så som lamm, kalv, rådjur, älg, ko och gris samt mysbara så som katt, häst och hund. De sistnämnda bör skämmas bort med god mat och bra viloplatser för att man i andra änden ska kunna kvittera ut värme, kärlek och kurranden. Vad passar inte bättre till brasan än en spinnande katt?

Kategorin ätbara djur kan med fördel kompletteras med skaldjur. Välj t.ex. räkor, hummer och krabba som inte kräver någon tillagning men tillför njutning.

Se alltså till att du befinner dig i en mysig stuga på landet som innehåller en öppen spis och se till att inga tider ska passas. Fyra upp öppna spisen (som stockholmare är det ok att underlätta detta förfarande med tändvätska), byt till ulltröja, raggsockor och mysbyxor. Häll upp en rejäl whisky (det är helg så använd Mackmyra, Glenmorangie, eller om du vill ha rökig, Caol Isla med en droppe vatten) Skit som vanligt i reglerna och ta is i, eftersom stämningen förhöjs av klirrandet i glaset.
Ett och annat levande ljus och några värmeljus gör sambon glad, om det är en kvinna. På med soft musik, inget satans hip hopp (43 årings anm).

Dax för mat. Öppna vinet för luftning, men för tusan häll upp det i en större kanna. Experterna har faktiskt rätt här, bra vin behöver luftas och vara lite kallare än rumstemperatur.
Ta fram över disk såld (eller egen mald) lammfärs. Blanda med äggulor (snåla inte), grädde och ströbröd. Krydda med salt, peppar, spiskummin, korriander, lite kanel, färsk persilja, vitlök och ev lite basilika. 
Forma små, stora biffar eller bollar. Det är skitsamma, men blöt händerna så fixar det sig. Stek på och vispa ur pannan med lite grädde och smaka av med peppar, salt och vinbärsgelé.
 
I ugnen värmer du potatisklyftor och rotfrukter så som morot och palsternacka i olja och kryddad med färska örter, salt, peppar och vitlök. Som vanligt finns det ingen temperatur eller tid eftersom det varierar från ugn till ugn, antal potatisar och storlek på dessa tillika personlig smak. Är detta ett problem använd 175 grader, då, men smaka av så det passar just dig.

Käka, drick och älska.

Ett av de få baksidorna med en livsnjutares vardag är att det av och till kan uppstå en bakfylla. Det är då viktigt att komma ihåg att ju sämre du mår idag, ju bättre har du troligen haft det kvällen innan.

Inte dessto mindre kan det givetvis vara lite obehagligt att ha ont i huvudet, vara spyfärdig och ha gelé i benen. Situationen kan ju också förvärras av olika externa omständigheter beroende på familjeliv, plats och minnesnivå. Det finns dock en rad med åtgärder som snabbt och enkelt kan förbättra din situation ansenligt. Skit nu i alla huskurer och äckliga morotsdrinkar. Gör det rätt från början så kan dagen bli uthärdlig.

Utgå från bakfyllans primalbehov. Var är jag, vad har jag gjort och vad finns kvar?

Ta först reda på om du är där du ska vara, t.ex. hemma. Är du på rätt plats kan du nu börja att andas. I annat fall är det bästa du kan göra att snarast fly och placera dig på rätt plats.

Om du är ensamstående kontrollerar du nu om du fortfarande är det. Om du inte är det finns det inte mycket jag kan hjälpa till med. Särskilt inte om du är hemma.
Om du däremot har en partner gör du det omvända, kontrollera att du fortfarande har det.

En bra livsnjutare sätter dock aldrig sin familj eller partner på spel, han/hon har redan ordnat så att de har det bra, att barnen är hos farmor och att partnern har haft lika roligt som han/hon själv har haft det. Eftersom jag vill tro att jag är en god livsnjutare föreligger det ingen fara för mig jag kan gå vidare till att bli av med bakfyllan.

Jag föreslår följande förfarande:

Börja med att servera dig favoritdrycken. Har du varit bakfull förut bör du veta vad det är.
Skölj ner den i ditt tycke bästa huvudvärkstabletten och avsluta med att blanda dig en samarin. Skäm sedan bort dig själv med en lång stund på WC med valfria sysselsättningar. Fortsätt att tillföra valfri vätska och klä nu på dig sköna kläder som inte sitter åt.

Befinner du dig i Stockholm: Bege dig genast till Palmyra Kebab, i annat fall det för dig närmsta och bästa alternativet. Är du bortom möjlighet att få transporterat dig har du naturligtvis förberett med bakfyllemat hemma.
Efter att du ätit och återigen tagit en sväng på WC är det bra med lite sex. Är du man kan det vara skönt att för en gångs skull slippa ansvara. Är du kvinna är jag säker på att du gärna tar tag i taktpinnen och älskar med din man, eller på annat sätt låter honom njuta.

När du nu har nått fram till eftermiddagen är det dax för en återställare. Lyssna inte på Systembolaget, dom har order att försöka förhindra detta! Givetvis vet du vad för alkoholkombination som passar just dig.

Som man får du framåt kvällen återgälda din kvinnas kärlek genom att styra upp en middag. Nu kan du med fördel använda halvfabrikat som är bra. Se bara till att ha en rejäl och bra köttbit, köpt över disk. Välj entrecôte, den är lagom fet. Frysta pommes, utan räfflor, duger utmärkt. Hoppa med fördel över alla eventuella grönsaker (då detta i alla fall inte är din dietvänligaste dag) men glöm inte sås och vitlökssmör. Krångla inte med såsen, köp kall bearnaisesås av god kvalitet. Stek köttet blodigt eller medium. Man steker aldrig sönder kött, inte ens när man är bakis. Servera cola eller öl till.

Den segslitna och långvariga konflikt mellan familjekatten Fiona och oss, gällande in och utpassering via kattlucka, har de sista dagarna intensifierats och närmare sig nu kulmen.
I ett första drag tog Mia ett steg framåt genom att få Fiona att gå ut genom  kattluckan med hjälp av små nätta puffar. Break even på denna del nåddes i samband med att dammsugaren kom fram och katten frivilligt flydde fältet och på egen hand passerade kattluckan i utgående riktning.

Fiona insåg givetvis blixtsnabbt sitt ödesdigra misstag men utnyttjade skickligt situationen som sedan uppstod i och med familjens segerrus över denna stora händelse förblindade oss för vidare åtgärder.  

Fiona återtog alltså initiativet genom att ifrågasätta hurvida man faktiskt kan gå in genom samma lucka. I snart en vecka har vi därför fått fortsätta att hämta in katten manuellt emedan han kan gå ut när han vill. Stort huvudbry uppstår givetvis efter detta rävliknande genidrag.

Parallellt med denna konflikt har en annan, nästan lika slitsam, kamp förts. Den gäller hurvida isoleringen i ett hus verkligen är nödvändig. Fiona har i denna fråga starkt motsatt sig detta med hänvisning till att katter inte mår bra av att få glasfiber på tassarna. Han har följdaktligen per tass demolerat och monterat ner denna stoppning. Vårt enda försvar har varit att gång efter annan återbörda det utslitna materialet till sin plats i kattluckans mittgång. Envishet har stått mot envishet.

Vid hemkomsten på förmiddagen idag har dock ytterligare ett genombrott skett. Fiona möter oss med sorgsen och kritiserande blick vid altanen. Syftet är givetvis att påvisa att ingen har varit hemma och släppt in honom. Men denna gång gick katten bet. Husse, som till vardags ju jobbar med säkerhet anade oråd och tillsatte gensast en mindre internutredning.

För det första var katten inte alls kall vilket han borde vara efter en natt med 9 minusgrader.
För det andra hade han använt sin innetoalett för att slippa frysa om svansen och för det tredje hade han återigen tagit ur isoleringen. Dessutom hade han fört resterna av sagda isolering till en för oss okänd plats, förmodligen i syfte att förhindra vidare användning av detta material.

Denna gången har husse synat korten och en hjärnornas kamp påbörjas och avslutas med en förlikning när husse styr katten mot ingången, varpå denne accepterar att han fångats med tassarna i akvariet och ger sig in genom kattluckan..