Liket lever
Att man som egen småföretagare har svårt att finna tid till egen sjukdom är ju inget nytt. Jag hade precis hasat mig upp till sittande läge i fåtöljen - som varit min säng, vän och enda plats de senaste dygnen - och lyckats få min stora kärlek att inse att hon nog bara mår bra av lite extra jobb när samtalet kom.
Fem minuter senare var mina fritidsproblem för söndagskvällen återigen utraderade. Försiktigt lyfte jag bort katten, som för tillfället spelade boaorm, och hävde mig upp ur fåtöljen. Huvudet slog genast in i någon form av järnställning och torrhostan tog fart, vilket genast rev upp såren i halsen. Men jag var på benen, även om de skakade.
Jag såg mig yrvaket omkring och noterade högen av mysbyxor, t-shirts och lakan vid sängen som jag, vartefter febertopparnas svettningar avtagit, hade bytt ut. En blick på kattmatsskålarna berättade för mig att inte heller de hade haft vett att ordna mat åt sig under helgen.
Efter att ha svept både alvedon och ipren med den sista droppen juice fattade jag dödsföraktande tandborsten för första gången på 48 timmar men redan vid de första varliga dragen fick de samma effekt som två fingrar i halsen. Inget ont som inte har något gott med sig, sommaren är ju i antågande och man vill ju va slimmad.
Ett samtal till stora kärleken bekräftade min fruktan att hon hade dåliga marginaler på sin väg från Varberg och jag hade nu två kunder att ta hand om samtidigt.
Nu får man ju förstå henne. Här har jag bara legat i en stol hela helgen och knaprat tabletter, sniffat örtte och pimplat hostmedicin. Mia däremot har haft fullt upp med ridning, dricka vin och vara ute med vänner så hon bör ju få lite längre startsträcka så klart.
Jag uppbådade mina gömda krafter och tog mig de knappa tio milen till jobb emedan jag löste ditt och datt per telefon. Lite avbrutet blev det ju förstås sedan någon säljare lovat att Tele 2 är bättre teleoperatör än alla andra. Men det är klart, varför ska man ordna full täckning i och omkring Stockholm? Där bor det ju bara någon dryg miljon användare.
Efter bara fem timmar hade jag lyckats lösa bort mig själv från jobbet och kände att jag nu kunde återvända till den kära gamla fåtöljen. Ett litet kort samtal till blivande frun bara, där jag varnade för hur det såg ut hemma efter min feberkoma. Jag fick ett kärleksfullt svar.
- Va? Har du inte städat?
Sveriges riksdag 1991
Vakten som huserade i entrén på Riksplan under kontorstid hade förmodligen aldrig varit aktuell för vare sig SÄPO, piketen eller militär underrättelsetjänst.
Det faktum att hans entré egentligen bara användes en gång om året, vid riksmötetes högtidliga öppnande, var väl ganska talande. Att man dessutom också bytte ut honom under de tillfällena var knappast heller en tillfällighet.
Han var snäll och trevlig, med de grå tinningarnas charm och var ett arv från svunna tider. Som statsanställd var han kvar och nyttjade sina fördelar till pension.
Dagen led mot sitt slut och han dök upp i huvudentrén, där den dåvarande larmcentalen också låg, med en portfölj i handen.
- Någon hade glömt den här vid entrén och ingen har frågat efter den under dagen, sade han och ställde väskan vid säkerhetens hjärta.
Nu var det ju naturligtvis så att ingen terror hade riktats mot Sverige sen 1970 talet och ännu hade inga plan flygit in i World trade center, men vi andra på riksdagen var ändå inne på linjen att ensamma väskor utan ägare faktiskt ändå kunde vara potentiella hot. Vakten i huvudentrén reagerade dessto fortare och snart var polisen informerad.
Polisman Kask hade möjligen ett annat namn men han såg ut som om han levde kvar i 1970 talet med sina polisonger och sitt långa hår under båtmössan. Han var också ett tillförordnat yttre befäl, då någon eller förmodligen några var sjukskrivna just denna dag. Till trots för att jag, som råkade vara den enda med arbetsledarposition på plats, påpekade att väskan faktiskt hade flyttats flera gånger och befunnit sig i huset hela dagen och därmed inte borde påverkas av förflyttning valde han att slå på stora trumman.
Han beordrade helt enkelt att riksdagshuset skulle utrymmas. Eftersom det inte hör till vanligheterna och det kan påverka det officiella Sverige på många sätt tyckte jag att det kanske var dax att meddela säkerhetschefen till trots att denne befann sig på middag hos kungen på slottet.
En av riksdagens chaufförer tog sig till slottet för att informera säkerhetschefen emedan jag förhandlade med Kask om evakueringen. Efter att ha fått ner evakueringen till att gälla de närliggande områdena runt väskan fick också vakterna lämna platsen. Tyvärr måste ju larmcentralen hållas bemannad vilket Kask förstod. Alltså var det tydligen så ofarligt att han tillät mig vara kvar två meter från väskan.
Samtidigt nådde Sören slottet och bad i entrén försynt att säkerhetschefen skulle komma tilbaka till slottet. Nu är det ju så att inte alla har samma känsla för hur sensitiv information ska behandlas så marsalken gick helt sonika upp och slog av musiken, slog två gånger med sin marsalksstav i golvet och förkunnade högt och ljudligt för samtliga närvarande:
- Säkerhetschefen på Riksdagen ombedes snarast återgå i tjänst då det föreligger allvarliga problem.
Ett sus gick genom församlingen när denne reste sig och lämnade middagen.
Det var naturligtvis en något speciell upplevelse att på plats och live se roboten komma och hämta väskan. Visserligen var det pansarglas emellan och jag hade själv uttalat tvivel om hurvida det var ett problem med förflyttning av den men trots allt hade ju polisen gjort en annan bedömning.
När väskan var flyttad och säkerhetschefen var på plats såg jag denne prata med Kask. På något sätt verkade hans långa hår och båtmössa stå rakt ut bakåt och han såg aningen överkörd ut.
Väskan sköts sönder och visade sig innehålla Anna-Greta Lejons peronliga tillhörigheter...
Jättesjuk
Eftersom min älskade Mia inte bara är kvinna utan också fyrbarnsmor lever hon givetvis i vanföreställningen att det är värre för kvinnor att föda barn än det är för en man att vara riktigt sjuk.Det i sig är inget nytt, miljontals kvinnor över hela världen har länge hävdat att så är fallet och förvandlat det till en sanning som de dessutom använder mot oss som om det vore roligt.
Hur de införskaffat denna kunskap är däremot omöjligt att svara på eftersom de aldrig har varit i vår situation och lämnar oss ensamma så fort vi får hosta (Vilket aldrig våra mödrar gjorde!).
Vi män däremot är ju nästan alltid med när våra kvinnor föder barn och kan därmed givetvis på ett bättre sätt känna av hur det skulle vara att föda barn.
Eftersom nu alla kvinnor har passerat förbi jämlikheten och gjort detta till en omvänd könsfråga framstår vi män numera som små barn när vi är sjuka. Inget kan ju vara mer fel. Förkylningar på män är allvarliga saker. En manlig förkylning slår hårt mot både immunförsvar, handlingskraft och psyke. Det kan också vara ett tecken på allehanda underliggande, allvarliga sjukdomar så som cancer, hjärtproblem och krupp.
Jag vill tydligt klargöra att jag för egen del varken är rädd för blod eller benbrott. Alla symtom som jag vet vad det är för något är obetydliga och kan behandlas. Det är värre med förkylningar som alltså är en dold fiende.
Som bevis framlägger jag här att jag gått i veckor med bruten hand, tagit hand om allehanda skador i mitt yrke och utan tvekan tar emot sprutor.
Däremot har jag dessvärre ett drag åt hypokondri vilket gör att jag, liksom min pappa också alltid sa, helst ställer min egen diagnos och håller mig undan sjukhus.
Man vet ju aldrig vad läkare kan hitta bara av att titta på en. Ibland kan min påtänkta sjukdomsbild gå för långt, dock. Som den gången jag uppsökte läkare för min cancer i magen. Nu var det inte det, det var mina revben men det var i alla fall skönt att få det utrett efter en månads ångest.
Alltså kan vi konstatera att förkylningar kan vara farliga grejor för män och man kunde bara ha önskat att de närmast anhöriga, (läs fru, flickvän, sambo) kunde vara lite mer ödmjuka inför detta och faktiskt underlätta vårt tillfrisknande. Det finns allehanda enkla och bra sätt att göra det på. En kopp te, lite ömhet, en gnutta förståelse. Kanske till och med lite närhet och en whisky.
Men nej, Mia väljer i samma stund som hon ser mig gå in i förkylningens hemska mörker att snarast bege sig till andra sidan Sverige. Nu vet jag ju att hon har gått på den här allmänna nidbilden/felaktiga informationen och faktiskt tror att jag kommer att bli bättre utan hjälp och stöd så jag kan inte riktigt hålla det emot henne som person och käraste men jag kan höja en röst för oss män. Vi har lidit länge nog!
Idealsamhället.
Bättre väl hängd än gift
I samma ögonblick som jag vid altaret sade ja till min första fru insåg jag plötsligt vidden av mitt fruktansvärda misstag. Trots att jag var aningen berusad kände jag hur det svindlade för mig när den insikten träffade mig som en rak höger.
Det var inte det att det direkt hade saknats tecken och varningssignaler på vägen dit. Mina nära vänner hade heller inte precis slagits om att få axla rollen som bestman, snarare hade de schangtilt och ödmjukt föreslagit varandra.
Det faktum att de dessutom förärade oss med bröllopsgåvor som whisky och cognac, väl medvetna om att det bara var jag som gillade dessa drycker, visade på ett ganska tydligt sätt att de inte var helt nöjda med mitt val av hustru.
Men, även tidigare än så kunde den som valt att ha ögon och öron öppna möjligen kunnat börja ana oråd. Ett undangömt berg av obetalda räkningar är ju t.ex inget exemplariskt leverne men det var ju å andra sidan, till hennes försvar, inget min blivande fru hade tänkt att berätta före bröllopet.
Det fanns gott om andra, så här i efterhand, ganska tydliga tecken på att allt inte var helt hundra mellan oss.
Jag är t.ex. inte direkt känd för min hip hop stil med bling bling och pimpade bilar, faktum är att jag näst intill aldrig ens bär smycken. Därför var det en aning förvirrande när min blivande fru gav mig ett tjockt guldhalsband i gåva. Eftersom detta också visade sig vara i plast borde jag kanske funderat en gång till om det verkligen var kvinnan i mitt liv som stod framför mig.
Min kära hustrus behov för att befinna sig i centrum och sätt att pimpa verkligheten var ibland svår att kombinera med vänner och jobb. Som tunnelbaneförare hann hon nog att köra över ett halvt dussin personer innan jag började ana att hon tog i lite. Det gav ju henne och andra sidan alibi att vara hemma sjuk lite oftare.
Kort sagt var vi kanske inte det mest naturliga paret på banan och när jag nu stod vid altaret föll alltså poletten ner. Det är ju alltid bra att den gör det även om det kunde ha blivit både lättare och billigare att gå skilda vägar innan man gifte sig än dagen därpå.
Nu ska det med en gång sägas att vi försökte, det gjorde vi verkligen. Men två månader efter denna fest, som enligt vänner och bekanta var den stora behållningen av vårt förhållande, skickades till slut min första ansökan om skilsmässa in till tinget.
Eftersom min hustru inte var vare sig enig, positiv eller särskilt glad åt detta tog jag min katt under armen och styrde min Ford Capri mot Oslo.
Efter ett kortare avbrott för motorstopp, bärgning och verkstad i Grums kom det att bli en fem år lång exil.
Kocksgatan 1985
I och för sig var jag väl medveten om att min ingifta släkting kanske inte riktigt var som de andra i familjen. Jag tror faktiskt inte att det är någon annan som vare sig har vapenvägrat, suttit inne eller varit för legalisering av droger i min småborgerliga familj.
Det hindrade mig naturligtvis inte från att göra min prao på dennes företag. För egen företagare var han även om de stora resultaten ofta uteblir när man vill främja kulturen, göra rocken tillgänglig för alla och finner det oskäligt att debitera vanligt folk mer än självkostnadspris.
Just det konceptet, med självkostnadspris, hade han bara något år tidigare använt sig av i samband med att han, på tvärs med de stora konsertarrangörerna, sökte ordna en egen gigantisk konsert, "Rockcirkus för fred". På något sätt gick det fel och det hela slutade med konkurser och på löpet i kvällspressen där han förärades bylinen "vilken cirkus"och sig själv i helbild.
Även om det var slitsamt för min familj var det nog än värre för hans frikyrkliga, folkpartistiska föräldrar.
Nu hade han dock hämtat sig och tillsammans med några andra bekanta öppnat en butik på söder. Nu var syftet att sponsra rockband som ingen annan ville hjälpa och medlet var att hyra ut teknik till medelstora och små konserter.
Gänget på Kocksgatan bestod till stora delar av rätt udda fåglar som på något sätt övervintrat hippie rörelsen och fört med sig dess ideal in i 1980 talet.
Jag steg in på kontoret en vårdag, utklädd enligt Muf:s manual 1A för ungmoderat, vilket jag också var, komplett iförd skjorta slips, trenchcoat och med den obligatoriska attacheväskan som accessoar. Mitt snaggade hår kontrasterade Janne och Pelles långa lockiga hårsvall och visade tydligt de två världar som nu möttes. Jag började känna en gnagande känsla av oro.
Syndikalisten och yrkesdemonstranten Pelle såg jag inte mycket av under min tid på Kocksgatan men Janne, som var företagets administrativa geni satte mig snabbt in i arbetet.
Ganska omgående stod det klart att jag skulle sitta med Janne på "kontoret", dvs den plats där det fanns ett skrivbord och en bokhylla.
-Vad ska jag göra då? undrade jag uppriktigt nyfiket även om jag inte var helt säker på att jag faktiskt ville veta.
- Går inte du ekonomisk linje? undrade han.
- Jo, det stämmer ju.
Janne gned sig i skäggstubben och andades ut en ånga blandad av gräs och sprit. Så sken han upp och satte ord på sin briljanta idé.
- Då skulle ju du kunna ta hand om bokföringen!
-Jaha, jo jag kan ju försöka..började jag inte så lite tveksamt.
Jag hann inte börja protestera förrän Janne hade pekat ut var redovisningsböckerna fanns och sedan glatt lämnat mig ensam.
Jag var nu inte den vassaste revisorn, jag blev ju trots allt ordningsvakt i stället, men det tog mig inte många timmar att inse att allt inte stod rätt till med deras bokföring. Faktiskt stod det inte till alls, för visserligen fanns det kassaböcker, men dom var fortfarande inplastade och visst fanns det kvitton men det var mestadels från systembolaget. Det kändes ju inte helt bra, med tanke på att verksamheten ändå hade bedrivits något år redan.
När jag konstaterat att det var ett tag sedan någon hade betalat in momsen till skatteverket fann jag mig nödgad att påtala det för Janne.
- Åh, fan, säger du det!
Han ringde genast till skattemyndigheten och lyckades genom en blandning av underkastelse, övertalning och ödmjukhet att få till ett uppskov, varpå han åter lämnade lokalen för en tur till parken.
Min frustration ökade vartefter dagarna gick i denna för mig udda miljö. Bland dessa långhåriga, ständigt något påtända rockälskare fanns det dock ett undantag. Han hette Johan och var välfriserad! Liksom mig bar han också trenchcoat och vad viktigare var, han hade en attacheväska.
Jag tackade min lyckliga stjärna att det fanns någon i denna cirkus som framstod som normal och tydde mig snabbt till honom.
Det var när han satt med mig på "kontoret" och öppnade sin attacheväska som mina sista illutioner om en normal prao slogs i spillror. I stället för att ta fram en miniräknare och ett block för att hjälpa mig tog han fram väskans enda innehåll, en enorm haschpipa.
Storstadsorientering
En orientering i Stockholmstrafiken kan vara en nog så slitsam uppgift för en lantlolla från Karl Gustav som befriades från alla skolorienteringar av humanitära skäl redan i åttonde klass.
Eftersom Mia också bestämt hävdar att GPS inte fungerar i Stockholm (Det har redan prövats och trots att de var två smarta tjejer i bilen den gången fungerade inte det sättet) av alla platser har vi skippat den delen. I och för sig fungerar den nog inte i Skara heller eftersom Mia anser att snabbaste vägen därifrån till Göteborg torde gå genom Trollhättan city.
Då Mia förra veckan fick genomgå flera ganska hårda prövningar i det nya livet med mig, med både gastande exfruar, stora hundar och introduktion i det enda jag rimligen är bättre på en henne, Aikido, har vi slagit ner på tempot i lärlingsprocessen. När veckan slutar med att min kärlek sitter huttrande under en filt med feber och har svåra problem att fokusera kan ju även jag visa mänskliga drag.
Däremot har det känts som att hon behöver lära sig att hitta lite i stan, om inte annat till ställen vi faktiskt regelbundet besöker. Och kanske framförallt därifrån.
Nu ska jag ju inte ta ifrån henne att hon faktiskt hittar bilvägen både till och från jobbet samt till Statoil i Åkersberga. Det är fint så, men ibland behöver vi komma till andra platser och jag såg det som en utmärkt tillfälle för en lagom lära idag, eftersom vi just var på andra platser.
Följdaktligen fick Mia idag köra till Brännkyrkahallen i Midsommarkransen. Då hon för tredje gången under kort tid misstog avfarten Bergshamravägen för någon del av Rotebro började jag ana oråd. Då jag dessutom fick ett viktigt telefonsamtal höll det på att gå riktigt tokigt. Det visar sig nämligen att Mia har delade meningar med mig om vad som är vänster, höger och rakt fram. Följdaktligen avsåg hon att svänga av E4an då jag pekade med hela handen rakt fram.
Vid ankomsten till Västertorp centrum, där vi hade för avsikt att bunkra lite nattmat för kvällen, förstod jag också att det är sällan man behöver fickparkera i Karl Gustav. Tydligen är det där också helt okay att stå med halva bilen på gångbanan.
Jag beslöt mig nu för att vi kanske skulle ta ner detta på en mer jordnära nivå och nappade åt mig bilnyckeln.
Resten av resan till och från hallen ägnade jag i stället åt att peka ut blivande minnesmärken som hon senare kan ta fasta på. Jag försökte också på ett klart och tydligt sätt förklarat att man kan läsa på skyltarna som oftast faktiskt berättar i vilken riktning man är på väg, och att om man ändå förstår att man är på fel väg på E4an faktiskt kan svänga av vid nästa avfart och leta sig på i rätt riktning igen. På det sättet slipper man ju också vänta tills pojkvännen går att få tag på innan man vågar svänga av från den stora vägen.
Det är tur att Mia har så enormt många goda och varma sidor och det är tur att vi har tre bilar ifall hon skulle råka tappa bort någon på vägen.
GAT, Augusti 2010
Morgonen gryr över huvudstaden och jag gnuggar sömnen ur ögonen med min trasig hand som jag på något sätt har förstört dagen innan.
Tältet i Kungsträdgården - som är hem för ordningsvakter, sjuksköterskor, värdar och annat löst folk under hela Ung 08 och kulturfestivalen är ännu inte så välbesökt men "farsan" har ändå fått igång kaffet och ställt fram frukostgodiset, vilket består av just godis. 
Den snygga västkusttjejen är där, vad hette hon nu? Mia, tror jag, och faktiskt Nalle som aldrig egentligen brukar vara där han ska i onödan.
Jag ger Mia en blick emedan vi båda kränger på oss, radio, väst och bianci bälten.
- Blir du och jag som får streta på varandra idag då, konstaterar Mia på västkustdialekt och sätter därmed ord på vad mitt hjärta tänker.
Vi möter så upp Nalle, som ansvarar för vakterna på kulturfestivalen, vid runda bordet. Han har näven fylld av pappersark som i sin tur är fullklottrade med hieroglyfer som inte ens han själv kan tyda.
Enligt Nalles uttänkta plan har våra egentliga kollegor inte kommit än, så jag får med hjärta och vass tunga övertala honom om att det är en ändring i schemat. Mia och jag ska jobba. Eftersom jag kan vara rätt jobbig och övertygande (stäm av med mina barns mor, exfruar och Mia), ger sig Nalle och Mia och jag får leka på Gustav Adolfs torg hela dagen.
Med varsin kaffe, jag med min i den hela handen som givetvis är den vänstra, ger vi oss av mot Gat för att så småningom få sällskap av Pelle, Ask och flera västkustare.
Öltältet öppnar tidigt och bristen på tidiga besökare i kombination med den trevliga personalen ger oss möjligheten att göra det vi faktiskt kan bäst; sitta i skuggan med goda kollegor och fika medans vi är redo för alla fasor som kan drabba våra bevakade objekt.
Den molande värken i min högra, trasiga hand får Ask att ordna med sjukvård, mot min vilja. Jag ångrar genast detta motstånd när de vackra, el-bils-mobila sjukskötersorna dyker upp. Efter att noggrant ha skött om min stackars hand och dessutom tröstat mig med plopp bjuder vi in de till morgonfika och festivalsmys i tältet.
Morgonen blir till dag och antalet kollegor ökar i takt med att uppträdandena på operascenen intensifieras. Vi tvingas till och med att av och till göra barska ingripanden mot gäster som bryter mot alkoholregler, hua.
Handen gör mer ont men Mattias har lösningen genom en bättre värktablett som sedemera kommer att utlösa en smärre narkotikadebatt hos de närvarande kollegorna. Jag skiter som vanligt i vad de andra tycker, särskilt när jag mår bra och när folkhavet växer flyttas fokus till att bygga om kravallstaketen.
Humorn som byggde dagen genom vassa kommentarer och kärleksfullt gnabb kollegor emellan finns kvar och när torget bågnar av besökare bjuder vi på oss själva inför publiken som ett led i att hålla ordningen men även som ett naturligt sätt för oss att vara. Jag ser framför mig hur dessa Varbergska vakterna tillsammans utformar sin dans dagen till ära.
Ljussättningen spelar mellan husväggarna, de sista låtarna ekar över torget och jag får en kort, kort stund med Mia. Med UD, Riksdag och operan som bakgrund, vid Stockholms ström forsande vatten och i gatlyktornas sken är jag ett kort tag ensam med den vackra, roliga kvinnan.
Jag känner en ilning, men vet hur det är. Inte nu och inte här... Föga kunde jag ana och hoppas på att jag långt senare faktiskt skulle få äran att vara hennes.
Vårfilosoferingar
Som en av familjens stora tänkare och filosofer har jag låtit min knivskarpa hjärna arbeta fritt under helgens vackra väder.
Visserligen menar Mia att jag möjligen kunde arbetat lite fysiskt också då huset inte sköter sig av tankearbete allena. Men eftersom att hon inte helt är enig om min storhetet som tänkare, är det nog så att hon inte kan se det fulla värdet av mina filosofiska bertraktelser.
Många är ju de hypersmarta killar som är starkt nedvärderade och missförstådda av sin omgivning. Dessutom är det väldigt tveksamt om jag hade varit till någon större hjälp i det praktiska arbetet på gården. Jag menar, vem kräver att en proffessor ska kunna bygga hus? Vi har ju alla våra bra och dåliga sidor.
Jag upptäckte t.ex. så sent som i dag att jag glömt ta upp båten i höstas, men det borde ju vara en fördel nu när alla andra skärgårdsbor jäktar runt och för att få i sina båtar i sjön. Min är redan i och jag kan använda värdefull tid till annat. Öskar finns det ju, så det är bara att invänta snösmältningens slutfas innan det är dags att tömma henne. 
Värdet av mitt tankerarbete borde snabbt kunna visa sig i praktiken då jag under dagen inte bara har tänkt ut hur vi ska bygga ut huset utan även vem som ska göra det.
Andra stora tankenötter som jag i helgen har knäckt är hur bryggan borde se ut (Ingeniör Lundin, dvs min otekniske far och jag byggde den i slutet av 90 talet och den blev skev från början men åratal av slitningar och kalla vintrar har nu gjort att den faktiskt rättat till sig.) och var garaget ska ligga.
Just garaget har jag i tanken inrett med en hemlig bar, eftersom det skulle vara bra för imagen att kunna säga att till besökare att man "ska fixa lite i garaget" utan att bli sittande på en pall och stirra rakt ut.
Som ni märker har jag faktiskt varit riktigt kreativ under helgen. Alla dessa stora ting som inom kort kommer att lösa sig ska ställas mot Mias mer jordnära prestationer. Jag menar visst blir verandan och fönstren smutsiga igen, även om man tvättar dom nu? 
En man och hans katt
Kära Fiona!
Sedan den dagen du till slut valde att stiga över min tröskel har jag varit din! Villkorslös kärlek mellan djur och människa når nya, okända nivåer när våra blickar möts. Din taniga kropp har nu blivit pluffsigare, inga fästingar kalasar längre på din mage och din päls blir allt mer glänsande.
Din rosa nos förför och trollbinder husse när du närmar dig och kräver närhet. 
Ditt sätt att klappa mig på axeln med tassen när jag är upptagen med annat än dig smälter mitt hjärta. Jag falller för din charm och ditt nonchalanta beteende.
När du tar över min fåtölj ser du till att njuta in den som om det vore en kattjej. När du sträcker ut dig på sängen, med din karakteristiska utsträckta tass formas täcket efter ditt behag.
Var gång jag kommer hem längtar jag efter dina kittlande morrhår och din varma närvaro. Jag älskar att du möter mig vid dörren, som om vore du en hund, och avkräver en lyftning meddels kram. Jag finner mig i att du släpar mig till köket och jag accepterar att du kikar över min axel när jag öppnar kylskåpet.
Du har fått mig att skotta vintergångar i snön. Du har lärt mig att bara använda de bästa av råvaror till kattmat och att de helst ska serveras direkt ur min hand. Du har valt en stol vid frukostbordet och sett till att det alltid finns räkost hemma. Du har inte bara tämjt mig utan även min kärlek (tack för det förresten).
Du ger oss all den kärlek man någonsin kan hoppas på och när du fäller upp huven och startar motorn känns livet värt att leva.
Din närhet berör, din närhet kräver, din närhet värmer.
När snön faller i det kalla vintermörkret värmer du oss med din närvaro, ditt minspel och din päls.
När solen strålar sitter du med mig på verandan och kollar in fågellivet. Du kisar i solen och värmer din husse med din blotta närvaro.
Du är en av alla dessa huskatter som är svårare att styra än lejon, pumor och tigrar men ditt bondkattsförnuft uppväger det hundraprocentigt och vi låter dig villigt styra familjen.
Du ger tyngd och kärlek till oss alla och när dagen är slut kryper du upp i min famn. Det är då jag laddar mina batterier och suger in din värme, jag hoppas och önskar att vi ger dig något tillbaka av vad vi får av dig, för en man som fått katt är ingenting utan sin ludna kärlek.
Helgnjutning 1 Insnöad räddning
När olyckan är framme och man blir insnöad, vare sig det är i sina åsikter eller mer fysiskt, är det givetvis bra om man är förberedd. Deppa inte, två av mina tre barn kan härledas till insnöade förhållanden.
Att snöa in på åsikter går kanske inte att planera för, det blir mer ett tillstånd som nog bäst avhjälps med ett mer öppet sinne och vidgade perspektiv. Pröva udda resor, ny sex, prata med någon vis indian eller bara att tänka utanför din fyrkantiga box.
Har du däremot blivit fysiskt insnöad kan det vara bra att vara förberedd. Den säkerhetsmedvetne har givetvis förberett sig för dåligt väder och andra kriser sedan tonåren och besitter redan allt från ficklampa, gasolspis och burkmat till vapen och eget skyddsrum. Som lekman och livsnjutare får man jobba lite annorlunda. Försök att täcka basbehoven för att sedan vända en eländig vinterstorm som trotasar våren till den sista härliga vinterkvällen.
Eftersom jag täcker in basbehoven för säkerhet och mysfaktor med Suv, spade, ficklampa, stuga och öppen spis bygger jag snabbt och kvickt om situationen till helgens höjdare.
Väl medveten om den kommande snön har jag samlat i sammanhanget viktiga djur. Dessa delas in i ätbara njutningar så som lamm, kalv, rådjur, älg, ko och gris samt mysbara så som katt, häst och hund. De sistnämnda bör skämmas bort med god mat och bra viloplatser för att man i andra änden ska kunna kvittera ut värme, kärlek och kurranden. Vad passar inte bättre till brasan än en spinnande katt?
Kategorin ätbara djur kan med fördel kompletteras med skaldjur. Välj t.ex. räkor, hummer och krabba som inte kräver någon tillagning men tillför njutning.
Se alltså till att du befinner dig i en mysig stuga på landet som innehåller en öppen spis och se till att inga tider ska passas. Fyra upp öppna spisen (som stockholmare är det ok att underlätta detta förfarande med tändvätska), byt till ulltröja, raggsockor och mysbyxor. Häll upp en rejäl whisky (det är helg så använd Mackmyra, Glenmorangie, eller om du vill ha rökig, Caol Isla med en droppe vatten) Skit som vanligt i reglerna och ta is i, eftersom stämningen förhöjs av klirrandet i glaset.
Ett och annat levande ljus och några värmeljus gör sambon glad, om det är en kvinna. På med soft musik, inget satans hip hopp (43 årings anm).
Dax för mat. Öppna vinet för luftning, men för tusan häll upp det i en större kanna. Experterna har faktiskt rätt här, bra vin behöver luftas och vara lite kallare än rumstemperatur.
Ta fram över disk såld (eller egen mald) lammfärs. Blanda med äggulor (snåla inte), grädde och ströbröd. Krydda med salt, peppar, spiskummin, korriander, lite kanel, färsk persilja, vitlök och ev lite basilika.
Forma små, stora biffar eller bollar. Det är skitsamma, men blöt händerna så fixar det sig. Stek på och vispa ur pannan med lite grädde och smaka av med peppar, salt och vinbärsgelé.
I ugnen värmer du potatisklyftor och rotfrukter så som morot och palsternacka i olja och kryddad med färska örter, salt, peppar och vitlök. Som vanligt finns det ingen temperatur eller tid eftersom det varierar från ugn till ugn, antal potatisar och storlek på dessa tillika personlig smak. Är detta ett problem använd 175 grader, då, men smaka av så det passar just dig.
Käka, drick och älska.
Livsnjutarens vardag, 3 Dagen efter kvällen före
Ett av de få baksidorna med en livsnjutares vardag är att det av och till kan uppstå en bakfylla. Det är då viktigt att komma ihåg att ju sämre du mår idag, ju bättre har du troligen haft det kvällen innan.
Inte dessto mindre kan det givetvis vara lite obehagligt att ha ont i huvudet, vara spyfärdig och ha gelé i benen. Situationen kan ju också förvärras av olika externa omständigheter beroende på familjeliv, plats och minnesnivå. Det finns dock en rad med åtgärder som snabbt och enkelt kan förbättra din situation ansenligt. Skit nu i alla huskurer och äckliga morotsdrinkar. Gör det rätt från början så kan dagen bli uthärdlig.
Utgå från bakfyllans primalbehov. Var är jag, vad har jag gjort och vad finns kvar?
Ta först reda på om du är där du ska vara, t.ex. hemma. Är du på rätt plats kan du nu börja att andas. I annat fall är det bästa du kan göra att snarast fly och placera dig på rätt plats.
Om du är ensamstående kontrollerar du nu om du fortfarande är det. Om du inte är det finns det inte mycket jag kan hjälpa till med. Särskilt inte om du är hemma.
Om du däremot har en partner gör du det omvända, kontrollera att du fortfarande har det.
En bra livsnjutare sätter dock aldrig sin familj eller partner på spel, han/hon har redan ordnat så att de har det bra, att barnen är hos farmor och att partnern har haft lika roligt som han/hon själv har haft det. Eftersom jag vill tro att jag är en god livsnjutare föreligger det ingen fara för mig jag kan gå vidare till att bli av med bakfyllan.
Jag föreslår följande förfarande:
Börja med att servera dig favoritdrycken. Har du varit bakfull förut bör du veta vad det är.
Skölj ner den i ditt tycke bästa huvudvärkstabletten och avsluta med att blanda dig en samarin. Skäm sedan bort dig själv med en lång stund på WC med valfria sysselsättningar. Fortsätt att tillföra valfri vätska och klä nu på dig sköna kläder som inte sitter åt.
Befinner du dig i Stockholm: Bege dig genast till Palmyra Kebab, i annat fall det för dig närmsta och bästa alternativet. Är du bortom möjlighet att få transporterat dig har du naturligtvis förberett med bakfyllemat hemma.
Efter att du ätit och återigen tagit en sväng på WC är det bra med lite sex. Är du man kan det vara skönt att för en gångs skull slippa ansvara. Är du kvinna är jag säker på att du gärna tar tag i taktpinnen och älskar med din man, eller på annat sätt låter honom njuta.
När du nu har nått fram till eftermiddagen är det dax för en återställare. Lyssna inte på Systembolaget, dom har order att försöka förhindra detta! Givetvis vet du vad för alkoholkombination som passar just dig.
Som man får du framåt kvällen återgälda din kvinnas kärlek genom att styra upp en middag. Nu kan du med fördel använda halvfabrikat som är bra. Se bara till att ha en rejäl och bra köttbit, köpt över disk. Välj entrecôte, den är lagom fet. Frysta pommes, utan räfflor, duger utmärkt. Hoppa med fördel över alla eventuella grönsaker (då detta i alla fall inte är din dietvänligaste dag) men glöm inte sås och vitlökssmör. Krångla inte med såsen, köp kall bearnaisesås av god kvalitet. Stek köttet blodigt eller medium. Man steker aldrig sönder kött, inte ens när man är bakis. Servera cola eller öl till.
Terrorbalans
Den segslitna och långvariga konflikt mellan familjekatten Fiona och oss, gällande in och utpassering via kattlucka, har de sista dagarna intensifierats och närmare sig nu kulmen.
I ett första drag tog Mia ett steg framåt genom att få Fiona att gå ut genom kattluckan med hjälp av små nätta puffar. Break even på denna del nåddes i samband med att dammsugaren kom fram och katten frivilligt flydde fältet och på egen hand passerade kattluckan i utgående riktning.
Fiona insåg givetvis blixtsnabbt sitt ödesdigra misstag men utnyttjade skickligt situationen som sedan uppstod i och med familjens segerrus över denna stora händelse förblindade oss för vidare åtgärder.
Fiona återtog alltså initiativet genom att ifrågasätta hurvida man faktiskt kan gå in genom samma lucka. I snart en vecka har vi därför fått fortsätta att hämta in katten manuellt emedan han kan gå ut när han vill. Stort huvudbry uppstår givetvis efter detta rävliknande genidrag.
Parallellt med denna konflikt har en annan, nästan lika slitsam, kamp förts. Den gäller hurvida isoleringen i ett hus verkligen är nödvändig. Fiona har i denna fråga starkt motsatt sig detta med hänvisning till att katter inte mår bra av att få glasfiber på tassarna. Han har följdaktligen per tass demolerat och monterat ner denna stoppning. Vårt enda försvar har varit att gång efter annan återbörda det utslitna materialet till sin plats i kattluckans mittgång. Envishet har stått mot envishet.
Vid hemkomsten på förmiddagen idag har dock ytterligare ett genombrott skett. Fiona möter oss med sorgsen och kritiserande blick vid altanen. Syftet är givetvis att påvisa att ingen har varit hemma och släppt in honom. Men denna gång gick katten bet. Husse, som till vardags ju jobbar med säkerhet anade oråd och tillsatte gensast en mindre internutredning.
För det första var katten inte alls kall vilket han borde vara efter en natt med 9 minusgrader.
För det andra hade han använt sin innetoalett för att slippa frysa om svansen 
och för det tredje hade han återigen tagit ur isoleringen. Dessutom hade han fört resterna av sagda isolering till en för oss okänd plats, förmodligen i syfte att förhindra vidare användning av detta material.
Denna gången har husse synat korten och en hjärnornas kamp påbörjas och avslutas med en förlikning när husse styr katten mot ingången, varpå denne accepterar att han fångats med tassarna i akvariet och ger sig in genom kattluckan..
Livsnjutarens vardag 4 Steka hamburgare
Att steka hamburgare är naturligtvis en lika underskattad livsnjutning som att koka korv. Förstå-sig-på-arna radar upp anledningar mot denna ädla rätt, men låt dig inte luras!
Liksom med kokt korv går hamburgare relativt snabbt att tillbereda, det blir gott och hela familjen blir nöjd. Finns det mot all förmodan någon vegan i din familj, får du väl hitta något sojasubstitut, eller byta ut vederbörande mot en livsnjutare. Bor du i Norge går det som vanligt bra att steka kyckling i stället.
Även om Mc Donalds kan vara ett ganska bra alternativ en stressig dag eller på resa (mycket bättre en de infettade vägkrogarna) är det att föredra att göra hamburgarna själv. Som vuxen slipper du frustrationen med köande och ångesten i mötet med clownen Ronald. Minns att han inte är mindre farlig än alla andra clowner där ute! En annan fördel är att det sparar in på hjärtattacker då du slipper smällarna från ballonger som går sönder i bilen under hemtransporten.
En obehaglig bieffekt av det är att barnen blir ledsna och fördelarna du vann med hamburgerbesöket byts då snabbt ut mot otröstliga barn.
Om du i stället tar dig tiden att göra och servera läckerheterna hemma vinner du många fördelar.
Dels framstår det som en mer riktig middag, du slipper ballonger och du kan dessutom få de yngsta att delta i tillagningen. Det är en väldigt bra inkörsport för dig som vill snärja kommande livsnjutare i nästa generation.
Stå nu inte och baka hamburgerbröd, det är livet för kort för. Däremot måste du se till att du har färska och stora bröd med sånt där strössel på, vad nu det kan heta. Halvgammalt bröd förstör hela upplevelsen.
Köp 100% färskt nötkött, gärna över disk. Har du rätt grejor mal du kött själv. Blanda köttet med kryddor. Använd salt (Havssalt är bra), svartpeppar, cayenne och chili. Ingenting annat! Forma köttet i storlekar som varje familjemedlem själv önskar (ännu en oslagbar fördel). Nu kan du också steka efter olika önskemål för det är inte alla som vill ha genomstekt kött ens om det är hamburgare.
Om du orkar och vill göra det festligare delar du tvättade potatisar med skal i klyftor, lägger på i ett oljat ugnssäkert fat och kryddar med färska örter, salt och svartpeppar. Kör det i ugnen på lagom temperatur tills de är klara, nämligen när de fått färg och inte smakar mjöligt eller är för hårda.
Servera aldrig pommes till hamburgare, det lämnar vi åt kedjorna som inte har tid eller råd med annat!
Hamburgaren läggs upp på ett grillat bröd tillsammans med ketchup, senap, salladsblad, en smal tomatskiva, rå lök och smält ost. Cheddar och whiskeycheddar i rikliga mängder. Använd alltid ren majonäs i stället för dressing.
Eftersom vi inte är på "macen" behöver vi inte ta bort gurkan från burgaren. Vi lägger helt enkelt inte på någon från början.
Till hamburgare dricker vi Coca Cola eller hemmagjord milkshake.
Alla onda ting är tre, älskling
Efter att min kärlek under loppet av några skälvande timmar konfronterat båda sina stora fobier och rädslor, skällande stora hundar och exfruar, tyckte jag att det var dags att ta ett steg vidare i förändrings- och upplärningsarbetet med henne. Det var följdaktligen dax att introducera Aikido i praktiken i hennes liv. Inte minst efter hennes dotters Jen's fråga om mamma fått dubbelhaka på nacken.
Aningen tvekande, men med Nicoles och mina glada tillrop och vår positiva hållning (låt vara att en och annan vit lögn levererades med gott syfte) fick vi in henne på mattan i dojon.
Det var givetvis en stor dag, inte bara för mig och dottern, utan även för de andra barnen. De gillar alltid när en vilsen vuxen kommer på deras träning eftersom det visar hur duktiga de själva faktiskt är.
För ja, som den omtänksamma mannen jag är, lät jag naturligtvis min kärlek få börja lugnt. I barngruppen är dom mellan sex och elva år så jag var övertygad om att min westernridande, lassokastande cowgirl med ordningsvaktsbricka skulle klara sig någorlunda bra i den miljön.
Trots dessa försiktighetsåtgärder förstår jag nu att det inte är naturligt för alla att bli kastade i mattan, även om där är mjukt och om det är barn som gör det. Därför har jag lovat min kära att vi ska träna hemma så att hon får chansen att lära sig det. Visserligen visade hon då en min som kändes som ett mellanting mellan fruktan, hat och irritation. Men jag kan ju bara ha uppfattat det fel, förstås. Hon är säkert väldigt glad för att hon får ta del i mitt liv och samtidigt få motion.
Efter barnträningen lät jag henne nosa lite på vuxenträningen ett tag. Hon såg i och för sig inte gladare ut då, utan väste bara i mitt öra att det "står en häst sadlad i Varberg till dig". Nåja det är långt till helgen och hästen kan ju bli sjuk eller så.
På onsdag är det dax igen, och då blir det vuxengruppen direkt. Tills dess tror jag nog att hn också har lärt sig att köra åt rätt håll efter träningen, mot Stockholm, i stället för Södertälje. På det sättet får hon inte så bråttom till jobbet.
Ex-perience
-Är du helt dum i huvudet din djxxxx sxxt? gastade min exfru till mig, i stället för att använda det mer internationellt gångbara "hej".
Det är väl en sån där situation där man inte riktigt vet vad man har gjort för fel, men ändå inser att något är det ju.
Blixtsnabbt rabblade mitt inre alla mina brister som kan ha orsakat denna kanonad av utebliven kärlek. Kunde det månne vara att jag haft med dottern att titta på hundvalpar? Eller att denne dotter haft en lugn kväll med god mat tillsammans med mig och min nya kvinna? Eller var det inte alls relaterat till det? Kunde ju vara att jag fortfarande finns? Det var nog mest troligt, hon har aldrig tyckt att det är särskilt nödvändigt, som jag har förstått det.
Detta var nu Mias första möte med mitt ex, men jag är inte säker på att hon helt uppskattade det eftersom hon inte fick möjlighet att hälsa på ett normalt sätt. Eller ens på något sätt. Hon såg till och med lite tagen ut och jag tror dessutom att min hundrädda kvinna faktiskt uppskattade det tidigare mötet med Max skällande rottisar bättre.
Det tidigare mötet med hundarna ordnades eftersom att jag tyckte det var en lämplig åtgärd då Mia bara sett sin blivande hund i det söta valpstadiet. Jag har fram till nu inte tyckt det varit nödvändigt att störa i det rosa skimret och berätta att dessa sötisar faktiskt blir stora. Nu vet hon det, men frågan är om inte vetskapen om att exfruar blir arga tog udden av hundrädslan...
För vi är AIK
Exilen i Allsvenskan är inte bara över, den har förpassats till långtbortistan, distanserats av livet och fallit in i den eviga glömskans träsk! Vem minns den skit som föll i fjol? Vi lever i nuet och nuet representeras av Gnaget.
Alla timmar som jag har lagt ner som ordningsvakt för Bajjen, och för den delen jurjårn, på fotboll, hockey, bandy och till och med handboll har varit en sportslig pina eftersom man gärna hade velat se riktig idrott. Men vem vill bråka med en Aik:are? Valet av arbetsplats har så sett varit enkelt.
Hv71? Vad fan är det? Ett gäng bönder som köpt ihop ett lag och lekt hockey i några år. Ställt mot ett klassikt lag med hjärta, hjärna och själ betyder inte det någon världens ting.
Kom Hv så ska vi dansa, dansa tills tiden är slut. Kom till hovet, slipa era skridskor, snacka er taktik mellan löneprat och traktorplaner för våren. Här är vi, på klassisk mark, med en laganda som inte ni kan köpa. Vi är taggade, vi spelar med hjärta och kärlek! Hur ska ni kunna besegra oss? Hur ska ni kunna komma emellan själ och hjärta, mellan fans och lag. Hur ska ni övervinna kärleken och hockeyintresset med ert sereotypa köpta taktikspel? Kom och pröva, vi väntar på er!
Aik har inte bara tystat kritiker, dom har förpassat "hockeytänkare" in i skammens garderob och förvandlat spelodds till värdelösa tal. Dom har dragit ner brallorna på de som ska föreställa de största stjärnorna i landet. Vem ska ändra på det, vem ska kunna hindra och stoppa oss?
Resan har ändå bara börjat, för det är trots allt några matcher kvar till finalen....
Kalle kobra
-Du ser ovanligt trött ut idag! flinade Daniel och dunkade mig glatt i ryggen.
Jag var väl medveten om att jag normalt inte ser ut som den piggaste musen på jorden och denna kväll hade jag stigit upp alldeles försent. Därmed hade jag tvingats spendera all tid på att hinna ta mig in till huset (som nu mer är mest känt för helikopterrånet) i tid och nu var jag komplett utrustad med sängkammarögon, skäggstubb och ett hår som stod på ända. Uteliggarlooken gjordes komplett av att jag klätt på mig själv, och det alltför hastigt.
Daniel hade nu kvällens tema klart för sig och fortsatte att göra sig lustig över mig.
-Har du klätt på dig själv idag? Undrade han leende samtidigt som han hjälpsamt rättade till kragen på piketröjan åt mig.
När vi rullade ut ur garaget i riktning mot Hornsberg för den sedvanliga utsättningen hade min för dagen sega reptilhjärna äntligen lyckats skaka fram ett försvar som omformulerades av min kvasivassa tunga:
-Det är bara en illution, jag är som en orm. Jag vilar tills det är dags fär action och då hugger jag..som en kobra, sade jag och ångrade nästan genast denna metafor.
Daniel skrattade bara kluckande och väl på utsättningen visade det att det var en ganska lugn vardagskväll för Busslinks förare. Följdakligen skulle ordningsvaktsgrupperna till att börja med kunna vassa runt i egen takt på sina geografiskt tilldelade områden och vara sociala till höger och vänster.
Bristen på viktig information under utsättningen förde dock det lilla abret med sig att Daniel kunde påtala sin kollegas tillstånd för de andra ordningsvakterna. Jag tvingades fåraktigt upprepa min ställning, kobran som hugger när det blir allvar.
Naturligtvis blev senkvällen så lugn som man trott och när det var dags för att stötta nattbussarna på Vasagatan hade mitt trötta tillstånd förvärrats. Huttrande av trötthet och kyla blev jag kvar i bilen medans Daniel stod utanför och småpratade med våra likaledes (för kvällen) sysslolösa kollegor.
John Blund anlände med expresståget i samma ögonblick som bildörren slog igen.
Med ett ryck vaknade jag av att det var allt för tyst runt mina öron. Med växande panik kunde jag konstatera att det inte fanns en enda kollega i närheten. Jag bökade mig upp i något som kunde påminna om sittande ställning. Bilnyckeln var borta så jag kunde inte lämna bilen. Radion hade passande nog fått batteritorsk. Ut på gatan, gnugga ögonen. Fanns där någon kollega? Inte, nej. Till slut fattade jag mitt beslut och lämnade bilen olåst för att sprintande ta mig till det dygnet runt öppna Mc Donalds som torde vara enda möjliga förvaringsplats för mina kollegor. Visst var dom där och jag kände genast nackhåret resa sig när jag såg de med handfängsel belagda gripna som var med.
Danilel tittade upp, fyrade av ett brett leende och utbrast högt:
-Men tjenare Kalle kobra!
Lathund för blivande ordningsvakter
Som gammal ordningsvakt och företagare händer det ju av och till att blivande ordningsvakter får ens referenser och skickas på utbildning. I samband med det har jag förstått att det föreligger en viss oro för svenkaprov och intervju.
Som den hygglige kille jag är har jag satt upp en hjälpmanual för att underlätta inför dessa moment.
Grundläggande steg:
Om du har lyckats få fram därför avsedd ansökningsblankett, fyllt i den någorlunda korrekt och därtill lyckats få ett par personer att ställa upp som referens för dig har du kommit en bra bit på väg. Allt du behöver göra i detta skede är nu att tillföra rätt adress på kuvertet, frankera och sedan är det bara att låta posten jobba.
Blir du sedan kallad till intervju och svenskaprov ska du inte låta dig skrämmas, det är bara polismyndighetens sätt att säga att du kommit ett steg vidare!
Inför detta svenskaprov och intervju finns det en del att tänka på. Jag har nedan bifogat en manual.
Manual:
1. Uppförande under intervju.
Om det inte är du som har fyllt i ansökningshandlingarna eller om du faktiskt är dömd för grövre brott nyligen bör du omvärdera ditt beslut att gå vidare med ansökan. Det blir med största säkerhet uppdagat under denna intervju. Det är knappast heller någon mening att sända en kompis eller släkting i ditt ställe då du får legitimera dig på plats. Kom ihåg att polisen jobbar proffisionellt med sådana här saker.
Känner du dig säker på att du ändå har hamnat rätt kommer här lite råd om uppförande under intervjun:
-Försök att komma i tid, i alla fall rätt dag. Har du jobbat kvällen innan med en lånad ordningsvaktsbricka är det varken skäl för sen ankomst eller särskilt meriterande för dig som person. Undvik att nämna det.
- Svara på frågor som ställs men undvik att använda ord som "bögdjävlar", "blattar" och "bängen". Det kan i detta sammanhang ses som provocerande och främjar inte dina möjligheter att bli ordningsvakt.
- Försök att uttrycka dig med hela meningar i stället för enstaka ord som "ja men va fan" eller "tror jag e skitbra på det här"
- Undvik att ställa motfrågor som "vad tror du själv?" och "hur faan blev du polis?" Det uppskattas sällan.
- Undvik att utveckla dina eventuella intressen för udda sex, vapen och karatefilmer.
- Undvik att ta med serietidningar egna batonger, handfängsel och andra vapen. Om du vill veta om de är tillåtna i tjänsteutövning så googla det hellre på nätet.
- Undvik också att fråga om du får använda pepparspray, egna kraftigare batonger, pistol eller liknande. Det får man ändå inte.
-Fråga inte om allmänhetens mobilvideor är gångbara som bevis i rätten eller om det "är sant att det kan finnas kameror i avräkningsrummen".
Om du klarar intervjuen är det nu dags för svenskaprov i tal och läsförståelse. Här har jag samlat en del som kan vara bra att veta och kunna innan du påbörjar provet.
Grundläggande kunskaper:
- Alfabetet (A till Ö)
- Stavning av ord som: Rapport, vaktlokal, arrest, klockslag, polispatrull, ordningsvakt.
- I avdelningen talförståelse samlar jag några ord med uttal nedan:
polisman <po:lismann>
ordningsvakt <ård:nings:vakkt>
protokoll <Pro:to.kåll>
rapport <rapp:årt>
polislagen <Po:lislagen (som i Aik)>
misshandel <miss:hann:dell>
narkotika <nar:kåt:ica> (Limm, fludder, kola, speed, e, braja etc)
alkohol <all:ko:hål> (Bärsa, hemkört etc)
legitimation <lägg:i.mi:ta:schon>
Var försiktig där ute och lycka till!
Årsdagar
Till trots för min merit att behöva visa legitimation på systembolaget så sent som för fem-sex år sedan börjar det kännas aningen tveksamt att vidhålla 29 år som min rätta ålder. Det har annars fungerat ganska bra genom åren, inte minst tack vare Nicole, som mot rimliga ersättningar benhårt har vidhållit att pappa visst är 29.
Nu känner jag dock att det kan vara tid att släppa 20 årsåldern och gå vidare, jag har haft några extra år på mig att mogna i kapp vilket har stärkt mig, inte minst i min självkänsla. Jag är nu mera inte bara säker på min sexualitet utan även mina önskemål, känslor, min vilja och till och med mina åsikter.
Så jag släpper nu taget och kastar mig med dödsförakt in i 30 årsåldern! Jag ser fram emot den med skräckblandad förtjusning men lovar mig själv att fånga dagen och att göra det bästa möjliga av situationen.
Eftersom jag nu tar ett gigantiskt kliv och räknar upp mig till hela 39 år riskerar jag naturligtvis att samtidigt kasta mig in i en fyrtioårskris men jag tror att min mognad och min livserfarenhet ska kunna hjälpa mig egenom denna eventuella kris utan några bestående men.
Jag har också, efter en snabb huvudräkning, kommit fram till att jag nu lugnt kan behålla den här åldern i hela fjorton år, eftersom det var så länge jag faktiskt var 29.
Så ja, jag blir inte längre 29 till våren, jag blir 39 och jag skäms inte ett dugg över det!
Familjepolitik
8e mars firas inte på något speciellt sätt hos oss, annat än att jag hämtar semlorna. I stället föreslog Mia tidigt att kvinnan borde äras varje dag, inte bara en enda, om året. Efter en kortare debatt i ämnet kom vi överens om att Mia hade rätt.
Inom ramen för detta principbeslut passade vi på att strukturera upp det dagliga arbetet och ansvaret för familjesysslorna. För som Mia mycket riktigt påpekade, "inget företag leder sig självt".
Följdaktligen beslöt vi att Mia påtar sig ledandet av arbetet på hemmaplan, liksom på fritiden medan jag ansvarar på jobbet (så länge Mia inte är där).
På detta sätt har jag nu full kontroll på vad jag ska göra, när det gäller allt från tvätt till att laga mat. Det är mycket praktiskt och Mia går med stor entusiasm in för rollen som ledare. Jag måste säga att hon är en naturbegåvning. Hon lyckas faktiskt nästan delegera allt arbete.
Hon har också många ideér om vad vi ska göra på fritiden inom allt från ridande, resor och andra nöje till inköp. Allt jag behöver göra är att lyssna noga och sedan verkställa dessa goda planer.
Idag ska vi tex titta på hundvalpar. Då vet jag att jag bara behöver leta upp vägen dit och ta med pengar till handpenning. Smidigt och enkelt.
Även katter bör äras på samma sätt som kvinnor, varför Fiona har fått en låtande boll som hon kickar till så fort jag är för länge vid datorn eller på annat sätt brister i servicenivån.
Jag önskar faktiskt att alla andra män kan få ha det så bra med, inte bara jag.
Vin och avocado
-Ja just det, nu är vi i närheten av Rotebro, utbrast Mia igenkännande och sken upp när vi svängde in på Bergshamraleden. (För er som inte är lokalt kända: Nej...mil fel)
Nu ska man ju i ärlighetens namn medge att det inte finns flertal av så många enskilda bensinstationer i Varberg, eller ens någon i Karl Gustav, vilket kan bidra till att åsynen av en sådan kan bedra lokalsinnet.
Eftersom Mia bara har bott här i tre månader nu, låt vara att vi passerar Rotebro varje dag på väg till jobbet, tyckte jag att denna lilla fadäs kunde få passera utan onödig ironi. Jag nöjde mig med att konstatera att hon hade fel och sparade istället händelsen för någon kommande blogg.
På vägen tillbaka ett dygn efter vår första kryssning tillsammans frågade jag vad hon hade köpt för vin i taxfreen. Jag höll tummarna för att hon hållt sig till för oss kända märken eftersom flaskan hon köpt på eget inititiv för en månad sedan fortfarande stod orörd efter att det första glaset smakats av. Visserligen hade vi planer om att använda det till matlagning men det är sällan vi får ovänner på middag.
-Jag köpte ett med jättefin etikett, så det kan inte gå fel den här gången konstaterade hon triumferande. Dessutom köpte jag ett vin med en liten tjur som hängde på flaskan!
Jag blev ungefär lika glad som när hon skulle köpa rakblad åt mig men glömde det för att hon hittade "helt unika" avocadoskålar i stället.
Men det är klart, dom kostade ju bara 3,75 styck. Klart vi ska ha tre stycken i fall vi får en gäst...
Tillbakablick 2
Hon hette Moni och kom in i mitt liv vid fel tid, plats och tillfälle. Hon var en sådan där helylletjej som redan vid 16 års ålder sökte den rätte. Förmodligen hade hon drömt om dagen då hon skulle få gå till altaret sedan hon började lyssna på sagor, och planerat den sedan hon lärt sig alfabetet.
Jag minns inte riktigt hur våra vägar korsades och varför, men det var givetvis dömt att misslyckas från början.
Moni såg nog något i mig som jag inte såg själv vid den tidpunkten. Medan hon tog ett fast tag om mig och bestämde sig för att leka familj var jag långt ute i 80 talets underbara värld. Ett fast förhållande var mig ganska främmande och med egen lägenhet i kombination med att börsen steg och steg -ljuva 80tal!- var min agenda något annorlunda än hennes.
Mina intressen bestod förvisso inte bara i pengar och festande. Kvinnor lockade med. Men med betoning på kvinnor. Monis intressen bestod i familjeliv med hela paketet men jag ansåg som sagt att det var lite för tidigt för det. Snäll och öm som jag ändå var dök jag av och till upp hemma hos henne, om än inte alltid nykter. Det var i de stunderna hon gjorde sitt bästa för att tämja mig.
Som tecken på hennes sanna kärlek gav hon mig, inte bara sinn passbild som man gjorde på grottitalet, utan även ett smalt silverarmband med en berlock som stolt förkunnad " I love you". Jag är ju kanske inte den som bär så mycket smycken generellt och faktiskt aldrig armband. Följdaktligen blev armbandet liggande på därför avsedd plats -någonstand som jag fortfarande inte känner till.
Till slut tröttnade ändå Moni på mig. Utan att ha reflekterat över det hade vi nog inte setts på ett tag och hon tog till det vassaste hon kunde. Hon gjorde slut per brev, vilket i nutid är detsamma som sms. Brevet var ganska snorkigt formulerat och med ett drag av syrlighet. I stora drag gick det ut på att jag var dum i huvudet och avslutades galant med att hon skrev " Så vill jag be dig att returnera bilden på mig och mitt armband, då min nya pojkvän ska få dem"
Samma kväll var jag ute med Kakan och berättade om brevet och tillförde att det blir nog svårt att hitta det där armbandet. Eftersom denne besatte en ganska stor portion humor tog, efter diverse ironiserande om situationen, en djävulsk plan fart i våra hjärnor. Vi samlade ihop alla bilder på tjejer vi kunde finna fram och kompletterade för säkerhets skull med några syskonbilder. Dessa lades omsorgsfullt i ett frankerat kuvert och sändes till Moni med vedlagt brev:
"Hej! Jag har nog tappat bort ditt armband och jag är inte säker på hur du såg ut, men om du är snäll och väljer ut ditt kort så kan du retunera de andra bilderna. Mvh"
Jag fick aldrig tillbaka några bilder, däremot fick jag ett tomt papper som någon skurit sönder. Moni kan vara en av de tänkbara kandidaterna till detta dåd. 
Livsnjutarnens vardag, del 2 Tacos för Mettson
Om vi i Sverige känner oss stelbenta, köande och aningen tillbakadragna så är det ingenting mot vad de bör känna sig i Norge.
- Tjikken tårtilla? säger min vän Björn och ser precis så lost ut som ni tänker att han ska göra. Matkulturen känns lite annorlunda i vårt grannland. Det är förvisso gott om skaldjur och fisk på menyn men det är ont om internationella rätter sedan våra grannar är mer restriktiva i invandringspolitiken och mer konservativa inom matlagning. Kokt fisk värderas högt och resten är exotiskt.
Att gå in i en norsk matbutik är något annorlunda än hos oss. Glöm oxfilet och tänk fiskekaka. Butikerna i Strömstad omsätter mer än dom kan drömma om på ica Kvantum och systembolaget i Strömstad tar (eller tog) emot norska kronor.
En av de mest fantastiska kvinnor som vandrar på denna jord, trots sitt norska medborgarskap, vädrade nyligen på facebook att hon skulle göra tacos men gillar inte kryddningen. Vad göra? Hon är dessutom en Tae Kwondo instruktör som kräver nyttig mat och det känns som en utmaning för en gräddälskande svensk.
Vi får nu återgå till livsnjutningsstadiet och lära oss att inse att livsnjutning ligger i betraktarens öga. Det som är bra för den ene är pest för den andre. Själv gör jag gärna tacos på traditionellt sätt.
Men, vi är gringos, och likväl som tequia gör oss hyfsat galna så saknar vi oftast den värme i klimatet som kräver kryydstark mat. Därför kan man försvenska, eller förnorska, menyn och ändå känna en närhet till Mexiko.
Mettson vill göra maten på kyckling eftersom hon tror att traditionell köttfärs är farlig, vilket den kanske är i Norge. Jag föreslår ett förfarande som följer:
Börja att göra en sås med att steka vitlök, lök och chili. Häll på krossade tomater och värm upp. Låt svalna.
Stek den dära kycklingfärsen och krydda med salt, svartpeppar, chili och cayennepeppar.
Skär grönsaker som önskas (skit i det du inte gillar) tomar, gurka, lök och paprika tex,
häll upp i skålar och riv ost (västerbotten vore ju bra!)
Använd valfritt hårt eller mjukt skal, kan gå med lompe i Norge. Låt servera med Thaländsk öl och glöm inte gräddfil eller römme!
Obetrodd hantverkare
-Varför har du en skruvmejsel i bilen? undrar Mia uppriktigt oroligt när jaq fiskade upp just en sådan från handskfacket och nöjt började peta upp plasten runt min nya mobilladdare.
-I ditt fall är det ett brott mot vapenlagen, fortsatte hon.
Det hade inte tagit Mia lång tid att inse det faktum att hon inte var ihop med byggare Bob. Kanske att incidenten när jag skulle till och laga tv;n när det visade sig att dekodern var avstängd kan ha påverkat hennes syn på mig som hemmafixare.
Min familjs anlag och intresse för teknik och händighet kan nog beskrivas som uselt respektive labert, på sin höjd. Mitt liv är kantat av misslyckade och ännu mer misslyckade försök att laga saker. Som bevis anför jag mitt val av syslöjd i stället för träslöjd i skolan, alla kvitton på verkstadsbytta bildäck och, inte minst, mina knubbiga kontorsfingrar utan valkar.
Jag är osäker på hur många gånger som jag har stått vid vägrenen i regnet och huttrande förbannat den på något sätt trasiga bilen vid min sida. Jag vet bara att det har hänt ett antal gånger med ett antal bilar inom ett geografiskt katastrofalt stort område i Europa. Meriter som Tyskland, Oslo, Lillehammer och Grums hör till topplistan och vart och ett av dessa tillfällen innehåller en lång story i sig som fortfarande fuktar mina ögon av äkta panikkänslor när de dyker upp i huvudet.
Nu är det ju tyvärr inte bara bilar som kan gå sönder, om ni undrar. Faktum är att det har smugit sig in tekniska små produkter i snart sagt allt som finns. Och teknik är inte min starka sida som sagt. Det kan ju göra livet besvärligt i allt från badrum till arbetsplatser. Jag är nog en av de få människor som kan bevisa att jag genom att byta en glödlampa lyckats släcka en hel flygelbyggnad. Lyckligtvis finns det fackfolk som kan ordna sådana saker.
Att lära sig att använda och förstå en fjärrkontroll är för mig som att ta en snabbkurs i ryska. Obegripligt svårt, man lär sig bara det viktiga -lite osammanhängande och glömmer det snart.
Dessa gener, eller brist på gener, har jag min far att tacka för. Redan på 70 talet roade han sina vänner bara genom att kalla sig " ingeniör Lundin ". Han är den enda människa jag känner till som lyckats montera ett trekantigt notställ till sin son.
Vis av all denna erfarenhet har jag valt att köpa mig ur problemen, dyrt men praktiskt. Sedan ett tag tillbaka har jag ju också fått assistans med detta av min vackra fina Mia. Jag är hjärnan och hon musklerna.
Tillbakablick
Dagarna efter mordet på Olof Palme satt jag och några andra extraarbetande ungdomar på postgirot och gjorde det som alla andra runt om i landet också gjorde. Under detta samtal om mordet noterade vi alla att Nilla blev allt mer vilsekommen. Hennes blick vandrade mellan oss, hennes ansikte uttryckte förvåning, sen tveksamhet därefter oro och till slut frustration och vilsenhet. Till slut tog hon till orda:
- E han verkligen dö, asså???
Vi stirrade tysta och lite halvt mållösa på vår blonda väninna medan vi väntade på fortsättningen.
Nilla var nu för allt i världen kanske inte den man valde först på sitt TP lag men inte ens hon kunde väl ha missat mordet på statsministern?
Visserligen trodde hon att skohorn hette kohorn då de torde vara gjorda av just kor, och att det spelade roll vilken sida av limpsmörgåsen man bredde smör på men i alla fall. Det var ju trots allt inte så väldigt många som kunde hade missat den här nyheten utan att befinna sig på sydpolen.
Då vi under pur förvåning väntat på den förväntade fortsättning en stund utan att den kom tog jag sakta och försiktigt till orda.
- Ja, Nilla han är ju mördad. Har ni ingen tidning hemma? Har du verkligen missat det?
(På den tiden läste man faktiskt tidningar nästan i varje hem)
Utan att tveka gav Nilla oss nu det svar som skulle komma att lägga grunden till att hon sedemera flyttade norrut där hon ansåg sig bli mer förstådd:
- Ja, alltså jag såg ju bilden på Dn, stor bild på halva sidan, men jag läste ju aldrig vad det stod. Jag bara tänkte att han alltid får vara på första sidan i tidningen.
Friad eller fälld?
För ett tag sedan tyckte Mia att det var dags för oss att gifta oss. Jag kunde ju inte annat än att hålla med. Jag har ju bara varit gift två gånger och det vore trevligt att få en positiv erfarenhet på det området med.
Nåja, hade jag inte gift mig första gången hade jag inte fått min erfarenhet och mina vänner i Norge som jag skaffade mig under fem år i exil efter att ha flytt landet från min första hustru. Och hade jag inte gift mig andra gången hade jag inte haft Nicole.
Sagt och gjort. Vi planerade en mindre borgerlig tillställning ganska snart. Det gick nu inte eftersom vi kom fram till att jag inte var riktigt skild än, men när domen från tingsrätten vann laga kraft och jag var fri, slog fällan igen från andra hållet. Efter ett samtal vid köksbordet i Varberg mellan familjens kvinnor; svärmor, tvillingarna och Mia kom vi fram till att pingsten blir bra, närmare bestämt 11/6.
Livsnjutarens vardag, del 1 Koka korv
En av vår tids mest missförstådda livsnjutningar är kokt korv med bröd. Skit i vad de pretantiösa murvlarna säger om "slaggprodukter" och "onyttigheter". Vilken annan mat kan mätta och glädja en hel familj så fort och i vilket väder som helst? I skidbacken på vintern, före träning, efter träning, i farten, en stressig eftermiddag eller på efterfesten. Korv passar alltid!
Själva livsnjutningen ligger i att de dels är gott, dels är enkelt. Väljer du bara rätt korv kan du njuta lika länge som det tar att laga den. Vilka rätter kan man säga det om?
Korv räddar många äktenskap då den ger tid över till annat, inte tär på familjeekonomin och håller barnen lugna. Är inte det livsnjutning så vet inte jag.
Det finns dock några klara och enkla regler för att fulländat kunna njuta av korv.
För det första: Spara inte in på kvaliteten. Du äter redan så billigt det går! Unna dig bra grejor! Vad som är bäst ligger i betraktarens öga och jag undviker skickligt att lägga mig i sådana debatter.
För det andra: Korv SKA kokas, med undantag för ÄKTA grillning då man med fördel kan välja kryddigare korvar eller lammkorv till vuxna (efter smak). Statoils "grill" räknas inte! Endast kolgrillat. Visst går det att steka korv, men det går ju och andra sidan också att koka entrecôte...
För det tredje: Tillbehören är viktiga. Bröd ska vara vitt, färskt och varmt! Använd inte sådana där "chicagobröd" som tillför mjölig smak och dränker korven i vitt fluff fluff. Gå heller inte på myten om grovt korvbröd. Du går inte på diet när du äter korv ändå!
Ketchup ska vara av kända märken och senapen grovgorning eller sötstark. I övrigt är det okay med räksallad, rostad lök eller en sträng majonäs och för den grinige även gurkmajonäs.
Bildtext: Vilken tur att det fanns korv på isfisket.
Recept:
När det är dags att koka korven använder vi en stor kastrull så att korven får plats utan att ligga mot kanterna. Fyll med vatten så att korvarna kommer att täckas gott och väl. Tillsätt hela svartpepparkorn, lite salt och lagerblad. Koka upp utan korv och tag av kastrullen från plattan strax innan vattnet kokar. Lägg i korven, på med locket och låt det dra en så där tio minuter. Värm under tiden bröden i ugn. Sätt ugnen på grill och värm hastigt på var sida av brödet. Pressa det lite mot gallret så att du får den rätta grillkänslan på brödet. Ta fram tillbehör, häll upp iskall mjölk och njut.
